Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De allvarliga svårigheter, saknaden af särskilda lagbestämmelser
för utnyttjande af byggnadsgrunden vid fisklägen, stationssamhällen,
sågverk och lastageplatser framkallat, vill motionären afhjälpa
genom att gifva dessa småsamhällen expropriationsrätt liksom
städerna. I förbigående omnämnes idén att genom
jordvärdebe-skattning xmdanrödja missförhållandena: »Tankar framkomma ock,
särskildt från en viss nationalekonomisk skola, att bryta jordägarens
makt och obillighet genom jordvärdebeskattning. Denna utväg
leder kanske också till målet, men kan såsom ny och opröfvad
hos oss sannolikt ej vara något att vänta af för den närmaste
tiden. Vill man i det närvarande komma någon hvart, är det sålunda
på expropriationens väg, man har att närmast inslå.» Den
utredning om nödvändigheten för ett samhälle att få företaga
zonexpro-priation, som förebringas, är lärorik. Detta har blifvit ett trängande
kommunalt behof för alla stadssamhällen. Hur maktlösa stå de ej
nu inför enskilda intressen. Det finnes knappt någon stad i landet,
som ej lider däraf. En så ynklig och löjlig situation, som att
hufvudstadens stora befolkning trotsas af en Timmermansordens
affärstransaktioner borde kunna öppna ögonen på hvem som helst.
Skämtsamt anmärker motionären:
»Det slutyrkande, hvari den nu gifna framställningen skall
utmynna, borde helst gå rakt på sak d. v. s. expropriation. Men
med kännedom om svårigheten för en ny fråga att slå igenom i
riksdagen, om man ej vid tvekan får tillfälle att blunda i språnget^
så finner jag mig af opportunitetsskäl föranlåten att i klämmen
inblanda äfven det sedvanliga samlingsordet »åtgärder».
Det synes likväl, som om motionären gärna kunde ha vidhållit
sin ståndpunkt. Den innebär en fullt berättigad fordran, som är
långt ifrån ny.1 I Norsk Byggelov finnes den genomförd och i den
årets riksdag förelagda Kungl. prop. om ny stadsplanelag har man
i § 10 följande beaktansvärda stadgande: »Varder stadsplan
fastställd öfver trångt, eller eljes olämpligt bebyggdt område äge
Konungen förordna att jämväl mark, som ingår i byggnadskvarter
skall till staden afstås. Lag samma vare där i fastställd stadsplan
upptaget tomtområde, som finnes vara för stadens utveckling
erforderligt, icke annorledes kan på skäliga villkor förvärfvas för
bebyggande.» Och i 35 § säges: »Konungen må ock förordna att
denna lag skall äga motsvarande tillämpning för hamnplats, fiskläge
eller annan ort med större sammanträngd befolkning». Således
just hvad motionen afser.
Så vänder sig motionären emot det släktmonopol, som
fidei-komissinstitutionen innebär, emedan den »lägger en död hand på
naturtillgångar, som frigjorda från dess grepp skulle gifva
lifsuppe-hälle och själfständighet åt en vida större befolkning.» Han
angriper denna »vördnad för det förflutna och hängifvenhet för de
1 Se Jordreformföreningens broschyr n:o 1 af prof. Cassel, som skildrar
denna frågas utveckling i riksdagen sedan 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
