Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ej må säljare i kiöpe- eller skifteshandling om jord och fastighet
hädanefter förhålla sig eller andre, at, emot någon i samma
af-handling bestämd penningsumma eller andre willkor, för framdeles
winna Egendomen åter. Sker det vare utan werkan och lagfart
å sådant kiöp eller skifte icke tillåta».
Ett mer kategoriskt förbud kan ej gärna tänkas. Ingen
skillnad för olika slags jord, eller om säljaren är stat, kommun,
privatperson eller bolag m. m. Nu börja vi inse misstaget i detta
schematiserande. Hvilka enorma belopp skulle ej ha tillfallit det
allmänna om det vid sina jordförsäljningar kunnat tillförsäkra sig
en möjlighet att återförvärfva marken för ursprungliga salupriset.
Motionären hänvisar till att »i Tyskland lärer ifrågavarande
metod på vissa ställen med fördel användas». Där har man,
användande den romerska rätten aldrig infört något förbud mot
återköpsrätt. I stället har den utvecklats till ett särskildt
rättsinstitut som upptagits i 1896 års Börgerliches Gesetz Buch i
Preussen (§ 497—503). Lagen trädde i kraft 1900 och har därför
ej hunnit komma till någon större användning, men det ser ut,
som om man, följande Freiburgs, Ulms, Bremerhavens och andra
städers exempel, skulle i en snar framtid taga den i lifligt bruk.
Enligt B. G. B. kan återköp verkställas af hvarje försäljare,
som därom gjort anmärkning i kontraktet enligt i detta fastställda
villkor. För att servitutet skall gälla tredje person bör det
in-tecknas. Såvida ingen tidsgräns är angifven bestämmer lagen, att
återköpsrätten må begagnas intill högst 30 år efter försäljningen,
men i annat fall kan huru många år eller århnndraden som helst
fixeras. Så sker äfven. Ulm har kontrakt med 100—200 år och
andra städer t. o. m. 500 år.
Bestämmelserna angående huru återköpssumman bör beräknas
äro mycket olika. Beroende af öfverenskommelsen kunna husen
ersättas efter värdering af särskild nämnd, eller också skola de
borttagas m. m. Alltid skola de å tomten nedlagda förbättringarnas
värde betalas af återköparen. För Ulm gäller följande:
»Åter-köpspriset bestämmes af en nämnd så, att man, utgående från
ursprungliga försäljningssumman, ökar denna med å fastigheten
utaf innehafvaren gjorda förbättringar, därest de vid återköpet
fortfarande äga något värde. Däremot minskas återköpsbeloppet
i den mån fastigheten genom begagnandet kan ha förlorat i värde.
Alla innehafvarens skulder till samhället afdragas.»
En mångfald olika sätt att utöfva återköpsrätten kunna tänkas.
I allmänhet synes man vilja begränsa dem till de tillfällen, då
fastigheten ånyo utbjudes. På så sätt blefve återköpsrätten ett utmärkt
komplement till tomträtten. Medan för denna senare en viss
tidsgräns är bestämd, då tomten under alla förhållanden bör
återlämnas, så medgifver återköpsrätten en tryggad besittning för
familjen och dess arfyagare ända till dess, att de vilja göra sig
af med fastigheten, då staden har rätt att träda emellan. Så
lämnas illusionen om äganderätt mer orubbad än genom tomt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
