Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt vämpliktslagen § 16, mom. 2, må uppskof med
inskrif-ning till nästföljande års inskrifningsförrättning medgifvas »ende
arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller
vanför fader, farfader, morfader eller till enka eller ogift kvinna, ende
arbetsföre fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller till
fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flera
minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast såvida
sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller
syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen
beroende». Och samma §, Inom. 3 föreskrifver: »förefinnes anledning
till befrielse enligt denna paragraf ännu vid
inskrifningsförrätt-ningen det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugofyra år,
frikallas han från värnpliktens fullgörande i beväringen under
fredstid.»
Ofta förekomma emellertid ömmande fall, då uppskof med
in-skrifning och därpå möjligen följande frikallelse efter dessa
bestämmelser ej kunna äga rum. Några exempel må anföras.
En värnpliktig, som flera år vistats i Norge, drefs af
förhållandena 1905 öfver till Sverige, där han fick en blygsam
anställning som extra banvakt. Han hade hustru och flera barn, hvaraf.
ett som led af följderna af barnförlamning. Familjen stod på bar
backe, då mannen ryckte in till beväringsrekrytskola. Hvem kan
förundra sig öfver att denna tjänstgöring vållade honom djupa
bekymmer? Han kunde visserligen få tjänstgöringen uppskjuten till
följande år enligt vämpliktslagen § 17, men ansåg detta ej
medföra någon afsevärd hjälp — och familjen fick svälta.
En annan värnpliktig var sin 80-årige, fattige faders enda
hjälpreda vid landtbruket. Men gubben hade ännu 8 söner i lifvet,
af hvilka han dock ej hade att vänta sig den ringaste hjälp.
Äfven denne värnpliktige kunde få uppskof med tjänstgöringen till
följande år, men om fadern lefde äfven då var han ej hjälpt med det.
Dessa exempel skulle kunna mångfaldigas och säkerligen mycket
mera behjärtansvärda fall anföras; jag har emellertid tagit de
exempel ur verkligheten, som legat mig närmast. Det synes tydligt att
sådana fall af uppenbar nöd icke kunna få upprepas år efter år
utan att något göres för att lindra svårigheterna, dels för de
värnpliktigas och deras familjers skull och dels på det att den allmänna
värnplikten ej måtte råka i misskredit hos vårt folk.
En utväg vore att göra värnpliktslagens ofvan anförda
bestämmelser rymligare. Flera fall, då ömmande familjeförhållanden skulle
kunna föranleda uppskof med inskrifning och därpå möjligen
frikallelse, kunde inrymmas i värnpliktslagens § 16. Men huru man
än formulerar lagen, så kommer dock lifvet att framvisa fall, som
lagen ej förutsett.
Man skulle äfven kunna lämna i myndigheternas hand att
bestämma, när nöden ansåges vara så stor, att uppskof eller befrielse
finge äga rum. Men detta skulle säkerligen leda till godtycke och
mycken ojämnhet i tillämpningen. I de flesta fall kan påvisas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
