Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staten och småbruken.
Vid C. S. A.:s småbrukskonferens den 1 mars 1907 hade landshöfding
H. Biörklund uti ämnet »Staten och småbruksfrågan» följande uttalande:
Jag kan icke räkna mig till dem, som anse villkoren rörande
säkerhet för egna hems lånen vara affattade till förmån för
låntagaren. Mig synes uppenbart, att de äro tillkomna till förmån
för långifvaren för att i möjligaste mån befria ståten, såsom
lån-gifvare, från all risk vid utlåningen.
Redan villkoret, att den inteckning, som kvarstår såsom
säkerhet för den första delen af lånet, sedan den andra hälften
af lånet amorterats, skall hafva bästa förmånsrätt, visar detfca.
I låntagarens intresse hade naturligtvis legat att först återfå den
bästa inteckningen.
Den ovillkorliga bestämmelsen, att inteckningen skall delas i
två, däraf den ena med bättre rätt än den andra, liar i de trakter,
som jag närmast känner till, vållat åtskilliga olägenheter. Det
har nämligen ofta inträffat, att vederbörande lånsökande oaktadt
lämnade föreskrifter icke förstått sig på att, om han ville ha ett
lån på exempelvis 1,600 kronor,* det icke ginge an att taga en
inteckning på motsvarande belopp, utan ovillkorligt erfordrades
två inteckningar på hvardera 800 kronor med olika förmånsrätt,
och vederbörande länsman eller annan, som skolat hjälpa, liar
icke heller alltid förstått den saken, utan det har tagits en enda
inteckning på hela lånebeloppet. Förbiseendet har naturligtvis
sedermera kunnat och måst rättas, men i trakter, där ting hållas
endast två gånger om året, har det tagit ett halft år att få en
sådan sak rättad, och att ett dylikt dröjsmål kan vålla olägenhet,
när det gäller att ordna ett eget hem, det kan en hvar förstå.
Hade villkoret om två inteckningar varit tillkommet endast till
låntagarens förmån, skulle man kunnat bevilja hela lånet och
sedermera lämna låntagaren tillfälle att framdeles ordna
inteckningen på föreskrifvet sätt, om han så önskade. Men med
nuvarande ovillkorliga bestämmelser låter sig sådant ej göra.
Läser man protokollet för det sammanträde, där
hushållningssällskapens ombud rådslogo om igångsättandet af egna-hems-lånen,
får man också det intrycket, att ombuden egentligen sökte för
hvarandra framhålla vikten af att minska risken med utlåningen,
Inga nyttjanderättsaftal, inga födorådskontrakt skulle få gravera
fastigheten framför de pänningeinteckningar, hvilka skulle ligga
såsom säkerhet för egna-hems-lånen. Men hur gick det
sedermera i praktiken? Jo, i praktiken visade det sig omöjligt att
upprätthålla detta, och det torde väl nu knappast iimias något
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som icke sitter inne med
den erfarenheten, att egna-hems-lån måst beviljas, äfven om någon
servitutsinteckning, nagot skogsafverkningskontrakt eller nagon
Social Tidskrift. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
