Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föredraget, af d:r Merves, »om jordfrågan», var i själfva verket föga
upplysande och utmynnade endast däri, att byggnadsplaner för
städernas utvidgning skulle fastställas långt innan behofvet af
utvidgning gjorde sig gällande och att städerna eller samhällena skulle
uppköpa jorden innan sådana planer fastställts. Endast på detta
sätt kunde man förkväfva den osunda spekulationen, som närmast
tog sig uttryck i byggandet af hyreskasärner. En österrikare,
borgmästaren i Oderberg, d:r Ott, hade ett intressant anförande om
huru han på eget bevåg uppköpt en areal af 25 hektar till
byggnadsgrund för stadens utvidgning i modärn riktning. En
representant från Sydaustralien meddelade, att man där beskattar såväl
tomma som bebodda hus — livilket hos engelsmännen väckte stor
förvåning — och att staten där uppköper land, som fördelas i block
och därefter försäljes till personer, som till en början endast betala
ett lågt arrende, till dess de komma i tillfälle att köpa arealen. I
New-Zealand, där staten är stor jordägare, har man dels lagt högre
skatt på jord, som öfvergått i större mängder till privatpersoner,
och dels börjat inköpa arealer från privata ägare för att aldrig jnera
låta dem återkomma i enskild ägo. Förstatligandet af jorden
tycktes öfverhufvud taget anses som det oeftergifliga villkoret för ett
lyckligare ordnande af förhållandena.
Kongressens sekreterare, hr Aldridge, inledde tredje frågan:
housebuilding and management med ett genomgående fördömande
af liyreskasärnen, som han fann vara dyrare till
anläggningskostnaden, osundare och skadligare för familjelifvet än
cottage-byggan-det. I fråga om hvem, som skulle bygga bostäderna, funnos två
olika skolor : den ena påstod att det var oriktigt att låta
privatpersoner bygga hus, den andra påstod att offentlig verksamhet i
denna riktning aldrig skulle lyckas. Sanningen låge emellan dessa
båda ytterligheter. Säkraste botemedlet mot den nuvarande
förvända ordningen vore att gifva samhällena (kommuner eller
landt-distrikt) bestämmanderätt öfver antalet hus, som finge uppföras på
ett gifvet ytområde. Diskussionen i denna fråga rörde sig om allt
möjligt och de båda åsikterna om privat företagsamhet eller
muni-cipalisering förfäktades lika häftigt, utan att något sammanjämkandc
kom i fråga.
I den fjärde frågan, om ekonomiskt underlättande af
husbyggande, framkom föga nytt, sedan man redogjort för de italienska,
franska och belgiska lagförslagen i detta syfte. Man ifrade varmt
för att sparbankerna skulle åläggas skyldighet att lämna billiga
byggnadslån. Representanten för Liverpool, d:r Caton, erkände att
man i denna stad uppfört bostäder för den fattigaste befolkningen
på andra skattdragandes bekostnad, utan hopp att hyrorna skulle
täcka kostnaderna.
Femte frågan, om städernas planläggning, behandlades
jämförelsevis ofullständigt och omfattade endast en redogörelse för de
tyska lagföreskrifterna. En engelsk dam, miss Gurney, opponerade
sig kraftigt mot idén att utlägga särskilda villa- och särskilda ar-
Soctal Ttdakrijt. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
