Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lördagen den 20 april beslöts på den i Stockholm då
pågående transportarbetarekongressen, att Transportarbetareförbundet
skulle ställa sig solidariskt med fackföreningarna vid Dal och
Sandö. Vid ett samtal, som förbundets förtroendeman riksdagsman
Charles Lindley ett par dagar efteråt med anledning häraf hade
med hr Kempe, förklarade denne, att han fortfarande stode fast i
sin hållning emot till Landsorganisationen anslutna fackföreningar.
Det begärdes nu, och erhölls, ytterligare polisbevakning både vid
Dal och Sandö, därvid det särskildt väckte arbetarnas ovilja, att ett
par af polismännen vid Dal voro i hr Kempes tjänst anställda
personer. Vid senaste ransakning med anledning af vid Sandö
inträffade oroligheter har det också af de tilltalades försvarsadvokat
framhållits, att polismännen varit förordnade af k. bhde på
arbets-gifvarens begäran för att verka för Åkarpslagens uppehållande,
utan att de erhållit annan instruktion än att tillse, det inga
strejkande finge slippa in på arbetsområdet och höga plank uppfördes
både vid Dal och Sandö kring arbetsplatserna. Arbetarnas begäran
om polisförordnande för af dem föreslagna personer blef däremot
afslagen.
Flera af de till Dal värfvade strejkbrytama upphörde efter
hand med arbetet, sedan de fått klart för sig hvad striden
verkligen gällde. Ett par sålunda ångerköpta, hvilka i början af maj
afreste från verket, öfverlämnade därvid till
fackföreningsmedlemmar hvar sin gumtnibattong, hvilka de försäkrade sig ha erhållit
af strejkbrytarvärfvaren, som äfven enligt deras bestämda uppgift
tillsagt dem, att om de ville ha revolvrar också, behöfde de bara
gå upp på kontoret för att få sådana. Underrättelsen härom spred
sig hastigt, och snart visste man äfven vid Sandö att berätta, att
förvaltningen där beväpnat de arbetsvilliga med revolvrar, något
som brakte en stark jäsning i sinnena, hvilken ökade den
förutvarande bitterheten öfver att en del strejkbrytare på sista tiden
ankommit till Sandö.
Så stodo sakerna, då de i prässen mycket omtalade sorgliga
orolighetema vid Sandö utbröto.
Tisdagen den 7 maj anlände tre nya strejkbrytare från Dal
till Sandö och började med de förutvarande arbetsvilliga arbeta i
brädgården. Allt förflöt jämförelsevis lugnt till på kvällen, då
strejkbrytama vid återvändandet till sina bostäder mottogos med
smädliga tillrop af en stor folkmassa, af hvilken en stor del samlats
från kringliggande platser. Mot de två kasärner, i hvilka de
arbetsvilliga voro inlogerade, kastades sten och tvenne bokhållare vid
verket, som gingo ut för att skingra och lugna folket, blefvo
trakasserade. — Följande dag fortsattes oroligheterna i samma stil.
På torsdagen, Kristihimmelsfärdsdag, antogo de mera svårartade
dimensioner.
Under aftonens lopp blefvo de skaror, som samlade sig på ön,
allt tätare, och på den bredvid liggande Killingholmen samlade sig
äfven, som vanligt om söndags- och helgdagsaftnar, en stor skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
