- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1907 /
466

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt utan inberäkning af priset ii byggnadsgrunden. Kanhända
skulle dock priserna i sin helliet något närma sig livarandra, om
äfven arealkostnaden tillkomme, men den kommunala
byggnadsverksamheten har, i livilket fall som hälst, varit jämförelsevis ringa.
Kongressens ordförande framhöll, att kommunerna under de senaste
40 åren tillsammans icke utgifvit så mycket, som två stora
slagskepp kostat, samt omnämnde, att under denna långa tid endast
uppförts 20,506 bostäder (»dwellings») af alla typer, med
tillsammans 56,949 rum. Lord Avebury (John Lubbock) skämtar därför
nästan med Londons olika kommuners byggnadsföretag i denna
riktning genom att ur London County Councils berättelse för år
1905 anföra, att under de senaste 25 åren sammanlagdt genom
municipala åtgärder anskaffats 16,000 rum (för en till 31,339 personer
beräknad befolkning, d. v. s. 2 personer pr rum), hvilka dock
dragit en kostnad af nära 4 mill. pund sterling (72 mill. kronor).
»London har», säger han, »en befolkning af 5 millioner personer, af
hvilka en stor mängd ftro mycket fattiga, och att uppföra hus för
endast några tusental är i verkligheten ingenting; om något i detta
syfte skall göras, bör det göras helt, men om det kostar 72 mill.
kr. att skaffa bostad åt 31,000 människor, så kan man lätt inse,
livilken gigantisk summa, som skulle kräfvas för att genomföra en
sådan plan i sin helhet.»

Den ringa koimiiunala lifaktiglieten i detta fall berodde dock,
enligt hvad man påvisade, ytterst på de gällande omständliga
lag-stadgandena, som försvårat företagsamheten i detta syfte. En
lif-ligare verksamhet kan nu påvisas, sedan akter af år 1900 och

1903 bl. a. underlättat expropriationsförfarandet. London liade
numera t. ex. inköpt 225 acres (= 90 har) å Wood Green, hvarest
man tänker uppföra två-våningars-cottages, — hvardera med 3—5
rum och särskild trädgård, — för tillsammans 42,500 personer; i
Hammersmith har man köpt 54 acres, där man ämnar bereda 9,200
personer bostäder i 1,250 cottages af fyra olika klasser, och ä
Nor-bury Estate — ett område af 31 acres — vill man anskaffa hus
för 5,800 personer; å Totterdown (38 acres) uppför man bostäder
för 8,432 personer för en beräknad totalsumma af omkr. 7,300,000
kr. Inalles har London County Council beräknat, att på de fyra
nämnda områdena nedlägga en totalkostnad af 3,1 mill. pund ( =
omkr. 56 mill. kronor).

Dessa förslag åsyfta emellertid byggnadsföretag utom det
planlagda området. Hittills har den kommunala byggnadsverksamheten
inom London närmast åsyftat bortrödjandet af »slums»,
ohälsosamma byggnadskvarter och byggnader. Ett typiskt exempel af
denna art är den s. k. Boundary-street-planen. På ett område af
15 acres (= 6 har) funnos här 730 hus med sammanlagdt 5,719
invånare; dödligheten var 40 pro mille, husen voro eländiga
två-våningsbyggnader af tegel och lera, medeltalet invånare pr rum
2,25. Husägarne fordrade 457,000 pund för denna osunda
samman-gyttring af hus, men måste omsider åtnöja sig med 266,352 pund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1907/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free