Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt betydelsefullare påverkan har fackföreningsrörelsen utöfvat.
Jåmvägsbyggnadsarbetames fackförening är ju numer landets största,
och om man ej visste det förut, konstaterar man lätt att bland
rallame klasskampens idé slagit djupa rötter; ty främlingen möter
ibland jämvägsbyggame en kyla och ett illa doldt misstroende, som
vittnar om att klasshatet, utan någon mildrande inverkan från
kulturen, fått växa sig starkt och bli till en religion för dessa
människor.
Här är det återigen samhället som bär största skulden. Hvarför
har man gifvit dessa människor pari asklassens stämpel, hvarför har
man ej bjudit dem några af kulturens många förädlande frukter?
Är det märkvärdigt, att de anse sig ingenting kunna vänta af
samhället, utan i stället samla sig om sin fackförening med dess hårda
klasskampsdogmer? Nej, det är naturligt och oundvikligt, att så.
länge samhället fortsätter sina blodiga underlåtenhetssynder- mot
dessa sina medlemmar, måste det blott betecknas som en lycka
att fackföreningen tager sig an så många som möjligt af dem. Ty
trots sina brister har fackföreningen, i all synnerhet på dessa
försummade individer, en fostrande, disciplinerande, ja mången gång
höjande och utvecklande inverkan, som ingen, allraminst
arbetsgif-vame, kan underkänna.
Ingen skall emellertid tro, att de till det yttre frånstötande
och förhärdade rallarenaturerna äro omöjliga att påverka genom
bildningsmedel. Tvärtom finner man ej sällan individer, som vid
närmare bekantskap visat sig vara fina och känsliga, och hvilkas
sträfvan går ut på att höja kamraterna. Jag påminner mig
sär-skildt en järnvägsarbetare, som sökte bilda läseföreningar och skaffa
vandringsbibliotek hvarhälst han kom. Vid ett tillfälle hade han
lyckats få in en läkare och en prostinna som medhjälpare i sin
förening. Om möjligt anknöt han sina bildningssträfvanden till
traktens goodtemplarloger i tanke att rycka upp dessa samtidigt
med att han intresserade sina kamrater för nykterheten. Han
sökte vidare verka för sedligheten bland kamraterna, om ock på
något egendomligt sätt. I hans arbetslag ordnades det nämligen
så, att den som f. t. var den kvinnliga kockens »kavaljer», skulle
uträtta de tunga och besvärliga städnings- och
vattenhämtnings-bestyren. Naturligtvis blef man efter detta mindre uppmärksamt
Jag antar att denne man bland sina kamrater ansågs vara en
fantast, men jag har anledning tro att mången hans like finnes.
Och oförtydbara tecken gifvas på att »rallare»-kåren är stadd i
moralisk och intellektuell uppryckning. De forna slagsmålen och
supgillena ha minskats, icke minst genom fackföreningens
disciplinära makt, ansvarskänslan har stärkts och man har börjat reflektera
öfver sig själf och sina förhållanden, allt under det större delar af
förtjänsten sparas och sändes till hemmavarande anhöriga — om
sådana finnas. På sista tiden har ock fackföreningen börjat
medverka till bildningens höjande genom anskaffande af
vandringsbibliotek o. s. v. Att likväl fortfarande en viss vildhet och bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
