Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag, antagit en lag angående vård af och arbetsförmedling för
arbetslösa kringvandrare. Lagen innehåller visserligen ej åläggande
att vidtaga anstalter för ändamålet, men ger vissa myndigheter
befogenhet därtill samt fastställer de allmänna förutsättningarna och
ekonomiska principerna därför.1
Redan på 1870-talet hade man på privat initiativ i olika delar
af Tyskland börjat vidtaga anordningar i syfte att bispringa dem,
som oförskyldt tvungits ut på landsvägame för att söka arbete och
uppehälle. En bland de verksammaste på detta liksom så många
andra dylika områden var den bekante v. Bodelschwingh, som
främst i handling men äfven i preussiska landtdagen outtröttligt
arbetat för saken. År 1895 förmåddes regeringen att framlägga
ett förslag om ordnande och understödjande af det vid denna
tidpunkt vidt spridda, af kommuner och allmännyttiga föreningar
uppburna systemet med förplägningsanstalter, men detta försök ledde
ej till något resultat.
Men v. Bodelschwingh förlorade ej modet, utan tog gång
efter annan upp frågan, till dess landtdagen år 1905 beslöt att hos
regeringen anhålla om föreläggandet af ett nytt förslag till
anordningar enligt systemet med stationer för arbetslösa vandrare.
Inrikesministern v. Bethmann-Hollweg — hvilken numera såsom den
märklige socialpolitikern v. Posadowskys efterträdare i
riksregeringen fått ett vidsträcktare fält för sin verksamhet — tillmötesgick
genast denna framställning och framlade vid innevarande års
början det lagförslag, som med vissa ändringar accepterades af
landtdagen. Det vill synas som om han såväl vid förslagets
utarbetande som ock vid dess modifierande och försvarande inför andra
kammaren utvecklat stor skicklighet att besegra de föreliggande
svårigheterna, bland hvilka särskildt framträdde dels den
traditionella olikheten mellan de västra och östra provinserna, dels
fördelningen af beslutanderätten samt af underhållskostnaderna på de
olika instanserna af kommunala myndigheter, dels slutligen frågan
huruvida och i hvad mån staten borde lämna ekonomiskt understöd.
Med hänsyn till de olika landsdelarnes skiljaktiga förhållanden
ger den nya lagen inga positiva anvisningar om, huru de blifvande
anordningame skola te sig i praktiken. Då det emellertid af
landtdagsförhandlingarne tydligt framgår, att det företrädesvis var
de i provinsen Westfalen gjorda gynnsamma erfarenheterna, som
förmådde landtdagen att acceptera systemet med stationer för
arbetslösa, torde det vara af intresse att taga kännedom om de
därstädes tillämpade principerna.
I Westfalen finnes ett nät af sådana stationer, upprättade
genom beslut af öfverpresidenten på förslag af de honom närmast
underordnade lokala tjänstemännen. Till hvarje station hör:
1 Närmare redogörelse för lagens tillkomst och innebörd ingår i
»Meddelanden från K. Kominerskollegii afd. för arbetsstatistik», 1907:2. Jfr
äfven artikeln »Luffare» i Social Tidskr. 1906: 9, samt »Hem och anstalter
för lösdrifvare» af G. H. von Koch (Fattigvård och folkförsåkring II, 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
