Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engelska tolken, fru Rossetti-Agresti, som med ropet; »the lady!
the lady!» ständigt påkallades af sina annars i språkligt afseende
hjälplöst strandsatta landsmän.
Kongressens första förhandlingsdag ägnades uteslutande åt
jord-bmkskooperationen. För dennas betydliga utbredning i Italien
redogjorde landets främste man på detta område, Rainieri,
ordförande i landtmannaföreningarnes centralförbund. Sådana föreningar
finnas till ett antal af omkring 800, de största med en omsättning
af flera millioner lire. Dessa »Consorzi agrari», som representera
omkring 200,000 medlemmar, ha sin tyngdpunkt i norra Italien.
Ar 1892 sammanslöto sig en del af föreningarne i ett förbund,
»Federazione italiana dei consorzi agrari», hvars syfte är tvåfaldigt,
att befrämja jordbruksteknikens utveckling samt att tjäna som
partihandelsförening. Den senares omsättning var 1906 10 mill. lire.
Piacensa, centralpunkten för denna i hastig utveckling stadda
organisation, var också målet för kongressisternas andra utflykt. Bland
förbundets närmaste planer kan nämnas upprättandet af en
kooperativ exportaffär för jordbraksalster. Därjämte biträder det
kraftigt Luzzattis nyligen framlagda förslag angående en af staten
understödd kooperativ kreditinstitution för hela landet.
En intressant form af italiensk landtbrakskooperation, är
kooperativ arrendering af jordegendomar. Sådana föreningar uppgå
till öfver 100. I allmänhet brukas dock icke jorden gemensamt
ntan uppdelas mellan medlemmame. Af dessa föreningar, som i
regel äro antingen »katolska» eller socialistiska, väntar man sig
mycket för landtbefolkningens höjande.
» Braccianti» är namnet på ett annat egendomligt slag af
kooperation, nämligen sammanslutningar af grofarbetare, vägbyggare,
rallare o. s. v., som med uteslutande af entreprenörer
kontrakts-enligt åtaga sig arbetsuppdrag. Dessa organisationer, som räkna
bortåt 9,000 medl., ha sitt centrum i Reggio Emilia, där i dagame
under arbetames jubel högtidligt invigdes en uteslutande af »
brac-cianti» byggd järnväg. Detta är dock blott en liten del af den
ifriga kooperativa verksamhet, som sedan några år bedrifves af
socialisterna i Italien — liksom i andra länder.
Belgien är den socialistiska kooperationens föregångsland, och
det var också en belgare som inledde kongressens tredje
diskussionsämne, »Hvad kan kooperationen uträtta till höjande af
arbetarens villkor?», nämligen hr Bertrand, direktör för fackföreningames
stora konsumtions- och försäkringsförening »Maison du Peuple» i
Briissel. Den följande diskussionen bief en strid om olika mer eller
mindre vidtgående resolutionsförslag, hvaraf dock intet autogs. Att
socialisterna, som så länge ställt sig afvisande mot kooperationen,
nu omvändt sig och omfatta den som ett af sina kraftigaste
ekonomiska frigörelsemedel, framgick klarare än något annat faktum vid
kongressen. Detta är både en triumf för de kooperativa idéerna
och en fara för deras förvanskning. Ty, såsom Luzatti i sitt
skickligt stormstillande slutanförande betonade, kooperation är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
