Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är nästan det bittraste af allt. De sy- och stickmaskiner
arbeterskoma skaffa sig för dyra pengar och som slitas ut på några
år, kunna med nya ansträngningar ersättas, men när lemmar oeli
ögon neka att längre bidra till detta, som skall kallas
lifsuppe-hälle, då finns intet att göra. »Mannen ofärdig, hustrun försörjer
familjen. Klen till hälsan.» Ja, med 7 l/i timmars arbetsdag för
fyra kronor i veckan. Hvar skall man i sådant fall ta kraft att
skaffa sig det arbete, som är mera lönande?’ Här finns ju intet
annat än den stumma, döda resignation, som vi kunna kalla
slöliet.
En tjuguårig yrkesvana skaffar sin utöfvare 24 öre i timmen.
Möter en uppgiften om 15—20 kronor i veckan är man så
förberedd, att man anser det vara en lysande inkomst. Ofta har
man emellertid att fästa sig vid missproportionen mellan arbetarens
vinst och det pris varan betingar i handeln, ett förhållande, till
hvars belysande åtskilliga exempel, skulle kunna framdragas.
Så kominer därtill, att inom ett flertal yrken är förtjänsten
olika under olika säsonger, i vissa fack noteras ock 4 månaders
arbetslöshet om året samt slutligen att en mängd dyrbar tid gär
förlorad genom arbetets hämtning — dock ett dyrt betalt tillfälle
för arbeterskan att få en munfull frisk luft.
Utrymmet räcker ej längre till för att räkna upp fler exempel.
Det skrifna torde vara nog för att väcka intresse för utställningen,
för hvilken fröken Gerda Meyerson har hedern. Och en stor heder
är det. Storstaden skapar fattigdom och proletariat, men den
skapar också, fast mera sällsynt, människor, som ta helt som sin
uppgift att skänka sin tid och sina krafter åt detta proletariat.
Fröken Gerda Meyerson är en af dessa, ej cn opraktisk filantrop, utan
en brinnande, vaken själ, med blicken öppen för hvad som bör
göras och göras nu genast med största möjliga resultat. Genom
sina båda hem för arbeterskor har hon säkert kommit i så direkt
kontakt med en stor del af arbetarevärldens kvinnor, att hon
därigenom kunnat komma i beröring med de henxarbeterskor, som stå
bakom den utställning, vi här ha talat om. Hon säger själf, att
hon tvekat att åtaga sig utställningens anordnande, då hon saknat
erfarenhet om dylikt arbete, men dock åtagit sig saken »för att
undersökningen nu en gång skulle komma till stånd.» Oafsedt
undervärderingen af den egna betydelsen, är detta så präktigt
betecknande för en kvinna som hon. »Saken mäste göras, jag har
ingen erfarenhet, men hela min kraft kan jag alltid sätta in, då
bör det ju bli nugot af det. — Saken måste i alla händelser
göras!»
Det är en äkta kvinnlig tankegång från dem, som offra sig
för ett mål, för en idé, för andra. Den har något af samma tysta
uthållighet, som får dessa hemarbeterskor att sitta vid dag och
natt för att försörja sig själfva och anhöriga, som bero af dem.
Gerda Meyerson liar fatt stora förutsättningar, men så ger hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
