Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det står i bibeln: I skolen icke göra Eder några beläten!
Och därvid måste det för den gången få bero.
Nästa vinter åtföljde landhöfdingen sjftlf till samma byar. Och
då blef stämningen en annan. Han kom i sin vanliga reseuniform:
grågröna vadmalskläder, bandskor och sportskjorta; och i dessa
trakter, där det anses för synd att använda s. k. svenskskor, d. v. s.
vanliga skor med klackar, att ha gardiner för fönstren o. s. v., där
verkade redan landshöfdingens klädsel och yttre uppträdande
försonande och förtroendeingifvande.
Enkelhet och sann folklighet i uppträdandet äro för öfrigt i hög
grad utmärkande för landshöfding Bergström.
Vid en resa, som han sommaren 1904 företog till länets
nordligaste socken, Karesuando (c:a 40 mil ofvan om Haparanda); icke
endast inspekterade han under hela resan ladugårdar och rofland,
utan där dessa senare voro illa skötta, fick man ofta se
landshöf-dingen själf i färd med att gallra och rensa i rollandet.
— Nog tycker jag, att Ni kunde sköta Ert rofland bättre, så
att jag sluppe gå och hjälpa Er, sade han.
Och vederbörande kliade sig i hufvudet och tyckte nog, att
det var försmädligt.
Också har det visat sig, att där landshöfdingen- väntas till en
trakt, där kostas nog i regel på en liten extra rensning i
potatis-och roflanden, och en liten extra uppsnyggning i ladugården. Man
kan aldrig vara säker, att man inte får storfrämmande på båda
ställena.
Detta personliga intresse för och personliga ingripande i ■ det
upplysningsarbete, som nu med stor kraft bedrifves bland
Norrbottens jordbrukare, har tågit sig mänga betecknande uttryck.
I sällskap med landtbruksakademiens sekreterare, professor’ H.
Juhlin-Dannfelt har landshöfdingen en hel vecka ströfvat kring på
en studie- och konsulentresa i Piteå - socken, hvarvid ett flertal
större och mindre jordbruk i trakten besökts och noga studerats.
Vid flere tillfällen har det händt, att agronomerna privatini
f.itt höra den invändningen: »ja, men så säger inte Dannfelt i sin
handbok». Ehuru tid och krafter förefallit mer än väl upptagna
af annat, har den intresserade norrbottenshöfdingen haft tid öfrig
att studera igenom Dannfelts stora handbok i jordbrukslära. Och
i regel har ingen af agronomerna hunnit »draga igenom»
landt-brukstidskriftema så noga som landshöfdingen.’ Han är med ett
ord en verklig öfveragronom inom sitt län.
Såsom exempel på det energiska sätt, på hvilket
landshöfdin-gen organiserat det agronomiska upplysningsarbetet inom länet,
kan anföras, att han med ett par års mellanrum sammankallat alla
inom Norrbotten verksamma agronomer till s. k. agronommöten,
vid hvilka alla tvistefrågor blifvit behandlade och diskuterade, och
vid hvilka, liksom vid de gamla kyrkomötena, den rätta
agronomiska läran blifvit fastslagen. Detta har visat sig vara en
synnerligen praktisk åtgärd. Alla stridigheter agronomerna emellan ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
