Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arfsrätten är äfvenledes kringgärdad af starka garantier mot
missbruk.
Minst väl har kommittén enligt vår åsikt gått i land med
uppgiften att göra jorden lätt tillgänglig för de obesuttna, hvilket
naturligtvis är en mycket viktig del af den föreliggande frågan.
Lån skall kunna beviljas till högst 7/s jordbrukslägenhets
belåningsvärde. Häri ingår emellertid icke lösören och kreatur,
hvarför det fordras en från torpares, drängars och statares synpunkt
rätt betydlig summa för att komma i besittning af ett småbruk af
den afsedda storleken. Då privat skuldsättning om möjligt bör
undvikas, synes oss ingen annan möjlighet finnas, ån att alldeles
afekrifva den äganderätt, som enligt kommitténs förslag dock
egentligen har blott namnet kvar.
Idealet för en modern jordpolitik är, att staten åtager sig alla
bekymmer för jordanskaffningen, lämnar lån till uppförande af
byggnader och utförande af förbättringar till dessas fulla värde samt
icke fordrar något annat af innehafvaren, än att han sköter driften
rationellt och erlägger den fastställda räntan på statens utlägg.
Enligt kommittéförslaget skulle låntagarna betala 3l/2 proc. i
ränta och 1 l/a Proc- i amortering, d. v. s. en annuitet af 5 %.
Lånet lär vara inbetalt efter omkring 40 år enligt de villkor, som
i lagförslaget stipuleras. Frånträder innehafvaren lägenheten, skall
hans efterträdare ha rätt att få nytt lån till samma belopp.
Man förstår icke riktigt, hvad hela denna besvärliga apparat
skall tjäna till, då väl endast i rena undantagsfall någon ägare blir
skuldfri under sin lifetid.
Då staten inköpt en egendom, öfvergår den till kronojord,
hvarför man sålunda endast har att tillämpa en redan erkänd
princip för att komma fram till den form af statskolonisation, som vi
anse lämpligast: Upplåtande af jord åt alla arbetsdugliga utan
kraf på någon amortering af jordens värde. Annars torde följden
bli, att den nödtvungna skuldafbetalningen till staten bringar
jordägaren till skuldsättning hos enskilda. Åtminstone borde man ha
medgifvit låntagarna frivillig amortering. Det synes oss ej vara
något statsintresse, att en gång inköpt jord genom amorteringarna
till slut afhändes samhället. Att brukarens besparingar gå till
skuldafbetalning i stället för höjande af jordens kultur genom att
användas som driftkapital, är från produktiv synpunkt föga
önsk-värdt. Den enskildes intressen blifva säkert i längden bäst
tillgodosedda genom en tryggad besittningsrätt, som låter honom fritt
njuta sitt arbetes frukt. Våra svenska landtarbetare ha redan den
punkten å sitt program.
Hela betänkandet uppbäres af en klar och målmedveten
uppfattning af, att den ytliga privatekonomiska åsikt, som tror
små-bruksfrågans lösning ligga uti en enkel lättfattlig finansiering af
det hela, är fullständigt felaktig. Betänkandet tar sikte på de
oundgängliga jordreformåtgärder, som äfven hos oss börjat komma
upp på dagordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
