- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1907 /
56

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Landtarbetarerörelsen och
jord-brukareföreninganna.

Redaktionen af Social Tidskrift!

Blott några ord i största korthet till svar å hr O. Sandqvists mot
mig riktade artikel.

1) Beträffande frågan om landtarbetarnes fria föreningsrätt har hr S.
icke kunnat lämna ett enda bevis för sitt påstående, att
arbetsgivareföreningarna »icke förverkat (= velat förhindra?) arbetarnes föreningsrätt.»
Tyvärr veta alla, som följt med det sista årets händelser, att raka
motsatsen varit fallet. Visserligen söker hr S. i slutet af sin artikel hjälpa
sina klienters sjuka sak genom följande påstående: »Råbelöfskonflikten

gäller icke föreningsrätten. Underhandlingar ha ju ägt rum —––och

detta visar ju, att föreningsrätten erkännes.» Min bäste hr S., kan det
verkligen vara Er, jordbrukareföreningens egen sekreterace, obekant, att
når konflikten i mars bröt ut, gällde striden icke i första hand löne- och
arbetstidsfrågorna, hvilka då lätt på grund af hr Kennedys oväntadt
generösa anbud kunnat utjämnas, utan just föreningsrätten? G. H. T.
offentliggjorde kort därefter en intervju med hr K själf, hvaruti han förklarade,
att han haft besök af »tre för honom obekanta personer», såsom han
behagade benämna arbetarnes ombud, men att »han ansåg sig icke kunna
lämna annat svar, än att han icke rörande sina arbetares förhållanden
inläte sig i diskussion med utomstående (!) personer». Han använder själf
uttryckligen det ordet, att >därför upphörde arbetet». Vågar hr S. påstå,
att denna hr Kennedvs egen autentiska förklaring år oriktig? Välan, hr
S., först sedan konflikten tillspetsat sig och blifvit sådan, som vi nu alla
veta, bl. a. rätt obehaglig för hr K. själf, riktade tidningen »Arbetet» för
6 ä 6 veckor sedan till hr K. en enträgen uppmaning att underhandla, och
när han verkligen i rak strid mot sina egna och sina ståndsbröders
föregående principuttalanden slutligen bekvämade sig därtill, hälsades detta
af arbetame såsom en glädjande strömkantring och en preliminär seger
för deras sak. Det är dock att märka, att sagda underhandling så godt
som genast afstannade på grund af hr K:s bestämda vägran att återtaga
sina förra (i fackföreningen mskrifna) arbetare.

2) Angående kollektivaftalet intygar hr S. riktigheten af mitt påstående
om de skånska landtarbetsgifvames efterblifvenhet i detta fall, så att
egentligen vore därom intet mer för mig att säga. Tidskriftens utrymme tillåter
mig naturligtvis icke att ingå närmare på de många såväl sncialekonomiskt
teoretiska som ock praktiska skälen för mig som landtarbetsgifvare
(hvilket jay är) att så snart en landtarbetaref.-f. blifvit bildad i min trakt.
af egoistiska skäl genast göra kollektivaftal med den. Hr S. berör de
sorgliga erfarenheter, jag själf för endast ett par månader sedan haft af,
att statkarlarne bryta aftal och gå ur tjänsten. Alldeles riktigt, hr S.!
Hade jag då haft kollektivaftal med en fackförening, så hade jag fortast
möjligt kunnat få nya arbetare och kommit ur mitt just i den hrådaste
såningstiden iråkade bryderi, hvarjämte den felande statkarlen blifvit
näpst, hvilket han nu icke blef. Har hr S. aldrig hört talas om, att detta
(exempelvis inom de engelska fackföreningarna) är allmän coutume? Eller
har hr S. aldrig någonsin lagt märke till, huru som just kamratdisciplinen
inom organisationerna mer än någonting annat i världen bidragit till att
ingifva arbetame den själfkritik och rättskänsla, som våra lanatarbetare
ännu gust på grund af det hittillsvarande systemet) tyvärr allt för mycket
sakna? »Landtmannen», skrifver hr S., *’måste vara säker om sitt folk
hela året» (kurs. af hr S.). Alldeles riktigt! Just därtill skall
kollektivaftalet kunna lijälpa honom, det kan jag försäkra hr S. Se, så delade
kunna meningarna vara! Det tomma pratet om landtbrukarens större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1907/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free