Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
(lan år 1811 har det uteslutande
ägnats åt det senare Ändamålet. Och
ännu i dag uppbär det den
huvudsakliga delen av härens
manskapspensionering.
Denna pensionering har dock icke
på långt när hållit jämna steg med
pensionsväsendets utveckling på
andra områden. Den kvarstår i det
hela på den ståndpunkt, där den
befann sig för snart hundra år sedan.
Bestämmelserna för »gratialens»
utdelning avvika föga från dem som
gåvos i ett reglemente av år 1815. Nu
som då äro »gratialen» delade i fyra
klasser, av vilka den första avser
full invaliditet och de övriga sådan
i avtagande grad. Understödet i
första klassen var, enligt 1815 Ars
reglemente, 36 riksdaler, som år
1859 vid evalvering efter då
gällande myntfot sattes till 72 riksdaler
riksgäld. I andra klassen var det
24, i tredje 12 och i fjärde 8
riksdaler, vilka belopp vid 1859 Ars
förvandling till riksgälds likaledes
fördubblades. De motsvarande
understöden utgöra nu 100 kr. i företa,
48 kr. i andra, 36 kr. i tredje och
24 kr. i fjärde klassen. Skillnaden
är, som man ser, obetydlig i och
för sig och är det ännu mer, då man
tar hänsyn till den höjning av
levnadsomkostnader som ägt rum
under tiden.
For tiden efter 1859 betecknar
den till och med en stark
tillbakagång i statens omsorg förinvaliderna.
En pension av 72 riksdaler för full
invaliditet och av 15 riksdaler för
lindrigaste sådan år 1859 vägde i
själva verket vida mera än våra
dagars respektive 100 kr. och 24 kr.
En smula lättnad har visserligen
beretts genom uppflyttning i högre
klass här och där. men den inverkar
föga på det allmänna resultatet. I
medeltal torde pensionernas storlek
knappt överstiga 30 kr. pr
»gratia-list», ocli det motsvarar tydligen ej
nutidens anspråk på en anständig
invaliditetspensionering.
Till jämförelse må erinras därom
att den livränta, som en arbetsgivare
har att svara för enligt 1901 års
lag oni ersättning för skada genom
olycksfall i arbetet, utgör vid full
invaliditet 300 kr. Vid lindrigare
invaliditet varierar ersättningen
mellan 210 kr. för halvblindhet till 30
kr. för dövhet å ena örat. Det
»gra-tial» som en fullständigt invalerad
krigsnian kan komma i åtnjutande
av är mindre än den ersättning,
som enligt försäkringslageu
utbetalas för förlusten av en tumme och
ett pekfinger.
Utlandet:
Loveiirbetande skolbarn. Då
frågan om skolbarns arbete utanför
skolan och medlen att avhjälpa
därav följande svåra missförhållanden
sedan någon tid står på
dagordningen hos oss, har det sitt intresse
att lära känna, att denna sak redan
länge sysselsatt det socialt
företagsamma England. Man har insett,
hur otillräckliga förbuden mot
minderårigas fabriksarbete äro, så länge
man låter skolbarns lediga tid
obegränsat utnyttjas. Detta slaveri är
värre än vaije annat, ty till
timslång kroppslig ansträngning kommer
ytterligare det för en förut trött
fysik utpinande skolarbetet. Den
första undersökningen angående
skolbarns lönearbete anställdes i
England 1899. Resultatet gav på 9,433
skolor, 144,02(5 arbetande barn,
varav 110,161 voro gossar och 33,865
flickor. Av barnen voro 38,489 under
elva år, och därav 131 under sju år.
Där fanns tioåringar, som arbetade
ända till 87 timmar i veckan, och
av hela antalet arbetade 9,778 under
30—40 timmar i veckan och 3,183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
