Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
i Vi önska, att en förkortning av arbetstiden inom nära liggande
tid beredes våra arbetare av evangeliskt sedliga grunder pà laglig väg och
räkna därvid på den evangeliska kyrkans moraliska hjälp.
;{. Vi hålla såsom kristna fast därvid, att en verklig försoning först
då kommer till stånd emellan folkklassenia, när det från alla sidor mer
än hittills varder beaktat, att vid alla sociala motsatser och strider icke
allenast maktprov och maktfrågor utan fastmera den utjämnande
rättfärdigheten och känslan av den gemensamma solidariteten böra få tala det
avgörande ordet.
Med denna resolution hade föreningen sökt säga de arbetande:
>Vi förstå edra strävanden, vi vilja understödja vad vi känna vara
rätt och billigt däri; vi bedja eder icke döma alla präster och alla
kristna på samma sätt, såsom edra fiender.» Och arbetarne hava
förstått dem. De hava kommit i stora skaror till de av dem
anordnade offentliga mötena, där religiösa och sociala frågor hava
behandlats; de hava icke allenast tillåtit dem att närvara och deltaga
i de av arbetarne själva anordnade diskussionerna, utan hava vänligt
inbjudit dem och gärna lyssnat till deras anföranden. Hos de
organiserade arbetareskarorna finns det så mycket av årlig
sanningskärlek, så djupt intresse för frågor om livsåskådning och
världsförklaring och — djupast nere — så stark religiös längtan. Men
innan de lyssna till vad en person ur annan samhällsklass har att
säga dem och tror honom, så måste de känna, att han kommer
dem till mötes som deras vän, ärligt och utan alla biavsikter. Ej
sällan har det hänt präsler, som tillhöra föreningen, att arbetarne
sagt till dem: »Ja, med Er kan man tala, vore bara alla som Ni,
så vore det bra; men se de andra — — —» o. d. De offentliga
mötena med diskussioner äro synnerligen omtyckta, besökas av
stora skaror och räcka ofta till över midnatt. Där far man tillfälle
att stå mot varandra som människa mot människa, där skingras
fördomar och misstro à ömse sidor. Där får den bildade lära känna
mer av arbetarens tänkesätt än genom årslånga bokstudier. Där
får den möderne arbetaren en förnimmelse av att kristendomen än
i dag har något gott att giva de arbetande och betungade. Icke
minst betydelsefullt är, att de maktägande genom föreningens
verksamhet få ögonen öppna för att det inte går an att, använda
kristendomen såsom ett kampmedel mot arbetarerörelsen.
Föreningen räknar f. n. omkring 350 medlemmar, både präster
och lekmän. Dess främste ledare är pastor Gottfried Naumann i
Leipzig. I flera städer finnas »ortsgrupper» med särskild ledning
och sådana lokalföreningar bildas allt flera.
Till sist meddelas några av de viktigaste satserna i föreningens
stadgar:
§ 1. Sachsens evang.-soeiala förening, vilken inbjuder medlemmar
ur alla kretsar av vår landskyrka, står på vår kyrkas trosgrund och håller
det för kyrkans mest trängande uppgift att arneta därpå, att så många
som möjligt av de för kyrkan främmande vordna folkmassorna återvinnas
för den evangeliska kristendomen och vår kyrka.
Digitized by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
