Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•212
givning och utföra de arbetsgrepp som fordras. Under tisdagen
och onsdagen faller frekvensen, för att på torsdagen sjunka till den
lägsta siffran, 309, under veckans arbetsdagar. På fredagen då
man ju kan antaga att tröttheten börjar göra sig gällande, stiger
åter frekvensen, för att på lördagen nå sin kulmen.
Av utländsk statistik framgår, att olycksfallens antal, när de
fördelas efter de timmar varunder de inträffat, stiga med
arbetstidens längd. För att se huru förhållandena ställa sig hos oss i
detta avseende har jag även gjort en sammanställning av
olycksfallen efter de klockslag å vilka de timat. De siffror jag erhållit
för distriktet i sin helhet stämma väl överens med dem för
industrien inom Stockholm, varför jag här håller mig till dessa senare,
då vid denna industri mera jämnhet i tiderna för arbetets början
och slut samt rasternas infallande äger rum. Inom ensamt
industrien i Stockholm är medeltalet olycksfall pr årstimme för år 1906,
41,4, vilken siffra redan kl. 8 fm. är uppnådd från att vid första
arbetstimman utgöra 7. Den stiger timme efter timme, med
undantag för frukostrasten, och är vid middagen kl. 12 ej mindre än
110. Efter att under middagspausen, som ju ej infaller lika vid
alla verk, hava nedgått till 27 stiger den åter på e. m.
kontinuerligt till kl. 5, då den går upp till 81.
Det framgår av dessa siffror, att under den 6-timmars
arbetstiden från morgon till middag, avbruten av en kortare rast under
vilken arbetaren ofta ej lämnar arbetslokalen, allt som
arbetstiden förlänges och tröttheten stegras så stiger även olycksfallens
antal pr timme från 7 till 110 eller med 103 fall. Under
4-tim-mars arbetet på e. m. utgör åter motsvarande stegring endast 54
eller ungefär hälften. Den avgjort största stegringen ligger således
under de två sista timmarna av 6-timmarsarbetet.
Dessa siffror tala, tyckes det mig, ett tydligt språk och kunna
tillåta, att man med stor säkerhet kan påstå att, med införande
av en 8-timmars arbetsdag uppdelad i tvänne 4-timmars arbetstider
skilda av en tillräckligt lång måltidsrast, olycksfallen inom
industrien böra kunna avsevärt reduceras till antalet.
I nära samband härmed står frågan om vilken inverkan
genomförandet av normalarbetsdagen kan komma att utöva på
yrkeshygienen. Professor Sommerfeld, Tysklands förnämste sakkunnige
på detta område, säger, att överansträngning kan vara en följd
antingen av ett över hövan ansträngande arbete eller en för långt
utsträckt arbetstid, utan att det särskilda arbetet behöver ställa
synnerligen stora fordringar på kraftutveckling. I bägge fallen
uppträda dock förr eller senare liknande följder och dessa så mycket
säkrare och förr, ju farbgare yrket är beskaffat ur annan
yrkes-faresynpunkt, ju yngre och ju motståndssvagare individen är och
ju sämre hans sociala förhållanden äro. Statistiken visar även att
kvinnor och barn lida mera än män av de skadliga inverkningar
som industrien utövar, varför lagstiftarna, och detta med all rätt,
slagit in på särskild lagstiftning för de förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
