Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•276
Stockholms arbetareinstitut och därmed gav uppslaget till den nu
så blomstrande föreläsningsrörelsen, ansågs han av den stora
allmänheten som en den rödaste revolutionär. Ännu hade icke ett
socialistiskt tal hållits i Sverige. Nyström var en representant för
den borgerliga demokratismen med dess radikala åsikter i religiösa
spörsmål och republikanska tendenser efter franskt mönster. I
avseende på de sociala spörsmålen visade han sig ha en modern och
förståelsefull uppfattning, men kom dock i skarp strid med den
socialdemokratiska rörelsens första pioniärer, särskilt med August
Palm, som underskattade bildningens betydelse för arbetarnes
emancipationssträvanden, även om det av honom med rätta kunde
framhållas, att de materiella förutsättningarna först måste beaktas, och
för institutets utveckling var det icke synnerligen fägnesamt att
detsamma av mäster Palm karaktäriserades såsom »ett
sömnmedel», som kapitalisterna räckte arbetarne. Nyström hade sålunda
att i början möta motvind från såväl yttersta vänstern som de s. k.
samhällsbevarande.
De händelser, som gåvo Anton Nyström impulser att grunda
Stockholms arbetarebibliotek, voro den stora Sundsvallsstrejken 1879
och det första svenska arbetarmötet. Han kom härunder i nära
beröring med arbetarne och fann bland dem, enligt vad han yttrat,
»stora förmågor, ädla ansatser, men mycken okunnighet». Hans
positivistiska åskådning gjorde det till en plikt för honom att leva
för andra och att »verka för befästandet av ordningens och
framåtskridandets sak med moraliska medel». Nyström visade även
förståelse för nykterhetssträvandena, som vid denna tid böljade vinna
betydelse, och genom förädlande nöjen och bildande sysselsättningar
ville han söka bekämpa rusdryckseländet. Och så kommer
Stockholms arbetareinstitut till stånd i dessa Röda rummets, Verdandis
och den L. O. Smithska ringrörelsens dagar. Den 3 oktober 1880
invigdes institutet med en festmatiné i Berns salong och dagen
därpå hölls den första föreläsningen i f. d. Enkehuset i
Kungsträdgården. Ett bevis för huru objektivt undervisningen handhades
och vilket förtroende föreståndaren trots sitt rykte av »ateist,
positivist och sträjkledare» dock åtnjöt, visar det faktum, att regeringen,
tack vare statsministern greve Arvid Posse och ecklesiastikministern
C. G. Hammarskjöld, år 1881 beviljade institutet ett anslag av
5,000 kr. Men samma år inträffade en motgång. Sven Adolf
Hedin hade väckt motion i Stockholms stadsfullmäktige om ett
anslag av 5,000 kr. åt institutet. Denna motion avslogs emellertid
tack vare presidenten Hans Forssells häftiga angrepp på föreståndaren
för hans politiska åskådning. Måhända tager man ej alldeles fel,
om man i Forssells angrepp på Stockholms arbetareinstitut och
dess ledare även finner en spets vänd mot antagonisten på
statsministertaburetten? Det Forssellska angreppet och fullmäktiges
anslagsvägran väckte ett oerhört uppseende och på sina håll
förbittring. Bristen, som uppkom genom bidragets uteblivande, täcktes
snart, frivilliga gåvor strömmade in, den förste och störste bidrags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
