Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
eller för organiserande såväl av den kooperativa verksamheten som
av folkbildningsarbetet i vårt land. Doktor Elmqvist låter ingen
ana vad han själv uträttat för att hos arbetsgivare och arbetare
inarbeta förtroende för förliknings- och skiljedomsidén. A andra
sidan medgives, att denna blygsamma underlåtenhet, i sig själv
rätt förklarlig, har mindre att betyda i en handbok som denna,
vilken ju endast avser att giva en orienterande översikt av det
sociala arbetet i Sverige, icke en uttömmande historik av
detsamma.
Den främsta fordran nian bör ställa på en handbok är för
övrigt icke att den skall vara uttömmande, utan att den .skall vara
korrekt. Och så vitt anmälaren är i tillfälle att bedöma, fyller
von Kochs Sociala Handbok högt ställda anspråk i detta avseende.
Några visserligen mindre väsentliga anmärkningar må dock här
noteras.
I artikeln om »kommunal fattigvård» sägs: »Minderårig (under
15 år) eller den som i följd av ålder, sjukdom, vanförhet eller
lyte, är oförmögen att genom arbete försörja sig, erhåller, om medel
till underhåll och vård av annan saknas, rätt till nödtorftigt
understöd eller försörjning av det allmänna.» Uppgiften att den
medellöse och till arbete oförmögne har »rätt» till fattigvård enligt
gällande fattigvårdsförordning strider mot innehållet i § 46, som
frånkänner honom rätt att klaga över fattigvårdssamhälles vägran att
lämna understöd i annat fall än då han tilltror .sig visa, att
beslutet ej i laga ordning tillkommit. För övrigt framgår såväl av
det kommittébetänkande, som ligger till grund för förordningen,
som av de förhandlingar i riksdagen, vilka föregingo dess antagande,
att man fullt avsiktligt underlåtit att tillerkänna den behövande
någon rätt till understöd. Det riktiga torde därför vara att säga,
att enligt svensk fattigvårdslag, fattigvårdssamhällenas åliggande att
i vissa fall lämna fattigvård är en skyldighet mot staten, icke mot
de enskilde fattige — vilken principiella ståndpunkt för övrigt även
intages av tysk och engelsk fattigvårdslagstiftning.
Artikeln »Brott och straff» inledes sålunda: »I den svenska
strafflagen av 1864 härskar avgjort vedergällnings- och
avskräck-ningsprincipenia.» Det är icke svårt att uppvisa, att detta
kategoriska omdöme är fullständigt oriktigt, för så vitt man låter orden
»vedergällning» och »avskräckning» behålla den innebörd, de av
ålder haft inom den straffrättsliga litteraturen och diskussionen.
Vad avskräckningen beträffar så må det vara sannt, att någon gång
avskräckningsstraff förekommer i strafflagen, men i regeln är så
icke fallet. Nu använder visserligen förf. av ifrågavarande artikel
termen avskräckning i en annan, inskränktare betydelse än den
hävdvunna, men det torde kunna ifrågasättas, om det är fullt
lämpligt att i en handbok som denna införa en ny terminologi. Vad
åter »vedergällningen» beträffar, lär det bliva ännu svårare att
försvara påståendet att densamma skulle vara »härskande» i 1864 års
strafflag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
