Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
franska arbetarerörelsen, liar hela
tiden förts ett språk gentemot den
nuvarande liberalradikala regeringen,
som gått över alla rimliga gränser.
Till sist organiserades nu en
storstrejk på tjugufyra timmar, avsedd
att lägga Paris öde den 30 juli
och att demonstrera mot
»mör-darne i Draveil». Det var
bygg-nadsarbetarnes syndikat, som
närmast skulle leda denna korta
generalstrejk, och det förenade med sig
ett trettiotal andra
facksammanslutningar av utpräglat
ungsocialis-tisk läggning. Man var därför
nämnda dag i Paris beredd på
omfattande rubbningar i den allmänna
trafiken; bland annat troddes det,
att det elektriska ljuset skulle
släckas på kvällen och staden sänkas i
mörker, så som skett en gång
förut en storstrejksnatt.
Härav blev emellertid föga.
Arbetet med den underjordiska banans
nya linier, med gas- och
elektricitetsledningar o. s. v. stod ännu mer
stilla än vanligt, men det var det
hela; någon riktig fart blev det icke
i denna stort tilltänkta »24 timmars
generalstrejk», som i själva verket
visade sig skäligen maktlös
gentemot storstadens alltjämt brusande
arbetsliv. Allmänna samfärdseln
gick sin gång och befolkningen levde
sitt vanliga liv, fullkomligt oberörd
av storstrejksordern från
Confédéra-tion Générale du Travail eller C. G.
T., som namnet vanligen för
korthetens skull skrives.
»Men», uttalade sig några dagar
tidigare en av C. G. T:s ledare, »vi
manövrera, vi liksom militärerna,
och vår korta storstrejk på
torsdagen blir första begynnelsen till en
serie av allt väldigare manövrer,
med vilka våra skaror övas till den
slutliga revolutionens storstrejk,
varigenom folket skall återerövra mak-
ten» ! Uttalandet återger mycket
riktigt den hetsiga,
storstrejksfanti-serande revolutionsstämning, som
Frankrikes ungsocialister söka
underhålla hos de arbetare, som
komma under deras inflytande.
Troligen i känsla av att de
skaror, som kunde mobiliseras, voro
alltför fåtaliga för att göra intryck
i Paris, hade C. G. T. emellertid
utfärdat den parollen, att alla
strejkande skulle nästa dag bege sig ut
till Draveil, för att där vid de av
gendarmerna skjutna arbetarnes
grav bringa en jättedemonstration
mot »Clémenceaus mördareregering».
Här i Draveil och i
Villeneuve-Saint-George, en bredvidliggande
industriort på Fontainebleauvägen,
samlade sig också omkring 5,000 av
agitationens stamtrapper. Och nu kom
det till ett farligt upplopp med
revolvereld från demonstranternas och
gevärskulor och kavallerichocker
från den utkommenderade militärens
sida.
Det blodiga tumultet räckte
omkring en timme, varefter
demonstranterna återvände till Paris,
kvarlämnande sårade och döda—4
arbetare stupade och minst tvåhundra
personer, därav ett sextiotal
soldater och officerare, sårades, många
allvarligt.
Regeringen föranstaltade
omedelbart om undersökning och
meddelade att denna komme att vända
sig även »mot dem som gjort sig
medskyldiga genom uppmaning till
uppror». Detta visade sig innebära
avsikten att arrestera ett flertal C.
G. T:s ledare, vilket skedde
påföljande dagar.
På ett upprört möte sent på
kvällen samma dag kravallerna ägt
rum beslöt C. G. T:s verkställande
utskott att besvara »regeringens
utmaning» genom en ny 24-timmars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
