Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
betare kunde sålunda hädanefter ej
ske under annan form än av
personliga skriftliga avtal. Detta vore
den enda basis för konfliktens
utjämnande som staden kunde
acceptera. Kommissionens
svarsammanfatta-des sålunda: »1) att arbete i
stadsstyrelsernas tjänst fortfarande står. i
mån av arbetstillgång, öppet för alla,
vilka därtill anmäla sig, av
vederbörande arbetschefer förklaras
lämpliga samt godkänna de
bestämmelser, som fastställts; 2) att dessa
bestämmelser, jämväl
specialbestämmelserna, i allt väsentligt, framför
allt i fråga om löneförmånerna,
överensstämma med de i senaste
kollektivavtalet inryckta: 3) att varje tanke
på något kollektivavtal,
åstadkommet genoin förhandling med
fackorganisationerna, är tills vidare
utesluten samt 4) att sålunda varje
förhandling i sådant syfte måste anses
meningslös och överflödig.»
På denna skrivelse, som av
kom-munalarbetarne omedelbart
behandlades, avläto dessa den 3 september
ett svar, vari det bland annat
anfördes:
»Arbetarna ha vid allmänt möte
den 2 dennes efter en längre
diskussion enhälligt beslutit att icke
upptaga arbetet på de av
kommissionen föreslagna villkoren. Beslutet
har motiverats därmed, att
avlöningsnämnden egentligen varit den,
som framkallat striden genom sin
vägran att upptaga förhandling med
arbetarnas organisationer enligt den
fastställda förhandlingsordningen.
Då kommissionen i sin skrivelse
framhåller, att varje tanke på något
kollektivavtal är utesluten, framgår
härav tydligt, att kommissionen vill
fortsätta striden. Kommissionens
ultimatum är för arbetarna
oacceptabelt, då det innebär deras
fullständiga underkastelse och borttager
möjligheten för dem såväl att tillhöra
förening som ock att öva någon
som helst medbestämmanderätt vid
arbetsvillkorens uppgörande.»
Skrivelsen slutade med, att
arbetarne efter det svar, som
kommissionen lämnat, ansågo det lönlöst
att framställa något nvtt förslag.
Denna nya kontrovers mellan
stadens välfärdskommission och dess
strejkande arbetare ledde emellertid
till att Sv. Grov- och
Fabriksarbetareförbundets styrelse ansåg, att
konflikten kommit i ett förändrat
läge. Styrelsen överlade vid flere
sammanträden i ärendet och fattade
den 8 sept. beslut att, dä
välfärdskommissionen utan vidare avvisat
arbetarnas framställda begäran om
underhandlingar, numera överta
striden och lämna arbetarna det
understöd, de enligt stadgarna vore
tillförsäkrade. Detta skedde dock med
det uttryckliga villkoret, att de
strejkande förbunde sig att helt och fullt
ställa sig de eventuella beslut ocli
åtgöranden till efterrättelse, som
förbundsstyrelsen framdeles såge sig
föranlåten att vidtaga.
Under tiden blåste det emellertid
från annat håll upp till en ny
konflikt med vidsträcktare perspektiv.
I slutet av augusti vägrade några
arbetare, tillhörande Grov- och
fabriksarbetareförbundet att i vagnar
lasta kol, avsedda för stadens
elektricitetsverk, varjämte de hos Malmö
stuveriaktiebolag anställda
arbetarne vägrade arbeta vid stadens
hamnkranar. Enär båda dessa fall stodo
i strid med den vid
Stockholms-uppgörelsen träffade
överenskommelsen, så avgav Svenska
arbetsgivareföreningen, såsom representant för de
arbetsgivare, som drabbats av
ovannämnda arbetsvägran, till
Landssekretariatet en bestämd protest mot
arbetarnes tillvägagångssätt. Vi
»påfordra», heter det i skrivelsen, som
är daterad den 28 augusti, »att ni
vidtaga sådana åtgärder, att edra
ifrågavarande medlemmar icke vidare
vägra att ställa sig ifrågavarande
uppgörelse till efterrättelse. I
motsatt fall måste vi göra Eder
ansvariga för de följder, som en
fortsatt arbetsvägran av ifrågavarande
arbetare kan komma att medföra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
