Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•499
på frivilligt åtagande inom eget kårområde, utan anlitande av
statens garantier.
Såsom stödjepunkt för sin framställning utgingo
förslagsställarna från apoteksinnehavarnas egen motivering för deras under år
1901 utarbetade förhöjning av medicinaltaxan. De säga nämligen
i sin ansökan därom bland annat, att de äldre biträdenas ställning
icke ännu kan anses fullt tillfredsställande, samt även, att det är
av vikt för det allmänna, att apotekarebanan erbjuder samma
villkor som andra banor, i annat fall torde apotekarekårens nöjaktiga
rekrytering komma att äventyras.
Stockholmsklubbens förslag vann livlig anslutning hos de
övriga klubbarna, och då dessa ej ännu ägde någon gemensam
representation, inlämnades löneregleringsförslaget år 1902 genom
farma-cevtiska föreningen till apotekaresocietetens årssammankomst i
september samma år.
Förslagets grundprincip var, att genom påläggande av en viss
årlig avgift på alla apotek med en årsomsättning av 25,000 kronor
eller därutöver skulle varje år erhållas en disponibel summa å cirka
130,000 kronor, varav de förut omtalade succesiva ålderstilläggeu
skulle bestridas.
Dessa ålderstillägg voro sålunda föreslagna:
l:a åldersklassen med 10 tjänsteår 300 kronor;
2:a » » 15 » 600
3:e » » 20 900
På detta sätt beräknades en examinerad apotekare efter ID
års tjänstgöring skola ha en årsinkomst av 2,700 kronor, efter 15
års tjänstgöring 3,000 kronor och efter 20 år 3,300 kronor.
De allmänna synpunkter, från vilka förslagsställarna utgått, voro:
att de mindre apoteken, för vilka den beviljade förhöjningen
av medicinaltaxan i främsta rummet vore avsedd, skulle vara
befriade från uttaxering;
att uttaxeringen icke uppginge ens till 20 procent av den genom
taxeförhöjningen vunna ökningen i vinst;
att de mindre apoteken genom denna lönereglering skulle fa
möjlighet att erhålla erforderliga, arbetsdugliga biträden och
framför allt, att de äldres ställning på detta sätt skulle kunna tryggas.
Emellertid avslog apotekaresocieteten den gjorda
framställningen under uttalande, att societeten icke såg någon möjlighet till
förslagets genomförande, men riktade societeten samtidigt till
innehavarna av de större apoteken en maning, att de ville under de
närmast kommande åren förbättra sina äldre biträdens
avlöningsförmåner.
Det var ju tydligt, att detta avslag skulle av de obefordrade
emottagas med blandade känslor, och detta bidrog, som redan
omtalats, mäktigt till fullbordande av de obefordrades organisation.
Emellertid upptogs lönefrågan ånyo inom farmaeevtiska
föreningen, som till apotekaresocietetens direktion gjorde framställning om
Social Tidskrift■ :£$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
