Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•510
despotiska kunder ända till under produktionskostnaden. Fabriken
far ofta ej ens sätta sin firma på de levererade artiklarna, utan
det mästa skall gå i magasinets namn. Osäkerheten för
producenterna och konjunkturernas växlingar skärpes sålunda genom
magasinens hänsynslösa uppträdande. Och att kunna sälja många
artiklar billigt och därigenom förvärva rykte för överlägsen
konkurrensförmåga hindrar dem naturligtvis icke från att taga skadan
igen på andra varor. Måhända äro därför magasinens omskrutna
billiga priser endast illusoriska.
Den svåraste anklagelsen mot varuhusen kommer naturligtvis
frän småliandlarnes och deras vänners sida. Man kan icke ge dem
obetingat rätt eller medgiva att alla de butiker, som öppnas i
bostadskvarteren,- förande ett tynande liv och ofta dåliga varor, äga
något existensberättigande. Högre organismer inom samhällslivet
måste undantränga de lägre. Men man får ej glömma att det
ändock är en mängd självständiga existenser, som de storkapitalistiska
varuhusen tillintetgöra. När »Kaufhaus des Westens» öppnades,
hördes förtvivlade klagomål från detaljisterna i min trakt, att
kunderna gingo ifrån dem. »Min» specerihandlare fick lov att sluta,
ty han kunde ej stå ut med hyran för sin lilla butik av 4,500
mark, märk väl: en halv timmes spårvägsresa från stadens centrum.
Det ligger något tragiskt över sådana utan eget förskyllande
krossade existenser, söndermalda mellan husägarekapitalismen å den ena
sidan och varumagasinen à den andra.
Liksom städerna börjat inrätta kommunala saluhallar för den
liigre detaljhandeln, mest matvaror, så ha iakttagare av den
nationalekonomiska utvecklingen länge föreslagit upprättandet av
kommunala varuhus för den högre specialhandeln i ändamål att
förebygga den självständiga rninutliandelskårens utrotning genom
jättemagasinen och att utöva nödig kontroll över detaljhandeln. Några
försök på enskild väg i samma riktning ha med klent resultat
gjorts i ett par mindre tyska städer. Tanken på detaljistvaruhus
syntes därmed uppgiven.
Berlins Passage-Kaufhcius, som i dagania öppnas för
allmänheten, har nu med insättande av väldiga kapital sökt lösa frågan.
Det har bjudit detaljister att slå sig ned i ett imponerande
affärspalats, där alla ett varumagasins bekvämligheter stå till
allmänhetens förfogande, där en central ledning befriar detaljisten från
en mängd bigöromàl, som bäst utföras av fackmän, så att
handlandena kunna helt ocli hållet ägna sig åt sitt egentliga fack:
inköp ocli försäljning av deras specialartiklar.
När man över Spree, över Weidendammerbrilcke, går norr ut
längs Friedrichs-Strasse mot Berlins Quartier latin, distriktet norr
om universitetet, så faller passagemagasinets monumentala fasad åt
gatan genast i ögonen. Den är allt igenom hållen i natursten.
Skyltfönster, som sträcka sig över två våningar, äro liksom den
mäktiga ingångsporten till passagen hållna i rundbågestil och
infattade i brons. På ömse sidor om den glastäekta väldiga passagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
