Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•528
mun »såsom uppmuntran och lyälp
i logens svåra ekonomiska
belägenhet»; och som skäl åberopades att
genom logens nykterhetsarbete
socknens utgifter till fattigvård och
sjukvård m. in. minskades.
Kommunalstämman beviljade 200 kr. Beslutet
överklagades hos k. bflide i
Östergötland på den vanliga grunden att
frågan ej vore en sådan gemensam
angelägenhet som tillhörde
kommunalstämmans avgörande. Och k.
bflide yttrade att »som överklagade
beslutet icke kunde anses innefatta
en sådan för kommunen gemensam
ordnings- eller
hushållsangelägenhet», som stämman finge besluta om,
så undanröjdes
kommunalstämmobeslutet. Talan fullföljdes hos K.
M:t som i utslag den 18 oktober
1907 ej gjorde ändring.
Om vi nu jämföra målet av 1903
med målen av 1907 och 1908, finnes
det icke där en väsentlig skilnad?
Ar det månne samma sak att för
nykterhetsarbete bevilja anslag, som
ställas till användning av stämmans
egna utsedda förtroendemän med
redovisningsskyldighet inför
stämman och anslag som utan kontroll
över dess användning lämnas till
understöd åt en enskild förening,
låt vara att den sätter som sitt mål
att främja nykterheten?»
Denna argumentering vann
emellertid ej bifall överallt. Man fann
den framför allt ej övertygande
såsom försvar för de beslut, som vid
trenne skilda tillfällen fattats å
högsta ort. G. H. T. exempelvis
förnekar att det var fråga om samma
sak 1907 som 1908, utan att det
förelåge en betydande skillnad
mellan fallen Roglösa och Hedesunda.
I det ena gäller det, skriver
tidningen, anslag till en inom kommunen
verkande nykterhetsförening »för
bedrivande av
nykterhetsverksamhet». I det andra »en uppmuntran
och hjälp» åt en sådan förening i
dess »svåra ekonomiska belägenhet.»
Man behöver icke vara någon
form-skärare för att finna att detta är
icke alldeles detsamma.
Vid en jämförelse av fallen
Hedesunda och Torp bringas man, säger
tidningen vidare, i första hand
onekligen att tro att K. M:t byggt
skillnaden i sina resolutioner på
distinktionen att det beviljade och godkända
anslaget i Torp överlämnades till
en kommitté med
redovisningsskyldighet, under det att Hedesunda
kommun icke stadgade någon dylik
kontroll över medlens användning.
Under dessa förutsättningar borde
sålunda Hedesundabeslutet lia varit
lagligt, blott man iakttagit den
formella försiktigheten att anslå de
ifrågavarande medlen åt en
kommitté, bestående av t. ex. de
personer, som utgöra den ifrågavarande
nykterhetsföreningens styrelse, och
denna kommitté därefter företett
nykterhetsföreningens styrelses
kvittens på medlens mottagande för
nykterhetsvärksamhets bedrivande
inom kommunen. Men det är svårt
att föreställa sig, att denna
tankegång varit vår nuvarande, praktiska
och antiformalistiska regerings.
Alldeles bortsett från. att man i
kommunalförfattningarna skall få ganska
svårt att uppvisa den paragraf, enligt
vilken det beslutade kommunala
organets kompetensområde göres
beroende av den kontrollapparat, som
anordnas i avseende på
medelsan-vändningen. Men om något annat
än kompetensområdet talas icke i det
k. bfhdes utslag, vari K. M:t icke
funnit skäl göra ändring.
Så långt den citerade tidningen.
Emellertid synes det oss som vore
här ett observandum för framtiden
för alla nykterhetsföreningar, vilka
begära anslag av denna art. De
här relaterade fallen visa
oförtyd-bart hän på att formen för anhållan
om dylika medels beviljande och
användning spelar en avgörande roll
för frågans vidare öden genom in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
