Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•9
NOTISER.
Sverige:
Vattenfallspekulaiionen pågå? ohejdat, hindrande industriens åtkomst
av framtidens värdefulla drivkraft och beskattande hela näringslivet till
några få jordägares fördel. Senaste exemplet härpå gäller Tännforsen.
Ett konsortium av svenska män avsågo inköp för en kraftanläggning.
Riksdagsman Bromée i Billata, som fick i uppdrag att verkställa en
undersökning i saken, meddelar härom till en tidning: »Det är ännu mig
veterligt ej något åtgjort för köp av densamma och om sådant kan
ifrågakomma, är det med all sannolikhet svårt att få äet till stånd, emedan
större och mindre andelar i forsen och jorden därintill redan äro sålda
av jord- och vattenägarna till en mängd olika köpare, som alla i
spekulationssyfte köpt någon andel.*
Tyskland:
Inteckningsrilntans stegring från 3 Va % å 4 % till 5 % som följd
av den ihållande penningeknappheten, är ett i Tyskland allt vanligare
faktum, som är ägnat ådra sig jordreformvännernas allvarligaste
uppmärksamhet. Ingenting är mera lämpat att vederlägga den ofta hörda satsen, att
bostadsfrågan beror på byggnadsarbetarnas ständigt stegrade löneanspråk.
För ett hus, värt 30,000 kronor och inteckningsbelånat till 20,000, betyder
1 % ökning av inteckningsräntan en årlig merutgift av 200 kronor, medan
däremot 10 % ökning av arbetslönerna, som högt räknat icke torde
överstiga 5000 kronor, endast belastar huset med 25 kronor mera per år. Än
en gång har man alltså tillfälle att konstatera, att kreditfrågan är
bostadsfrågans kärnpunkt.
På vad nätt skall man nu åstadkomma för bostadsfrågan
gynsammare kreditförhållanden? Stockholms fastighetsägareförening har redan
gett sitt svar på denna fråga: fastighetsägarna borde bilda en egen bank
med rättighet att utge obligationer med fastighetsinteckningar som
säkerhet och den vinst, som nu enskilda företag skörda på denna rörelse, skulle
då komma fastighetsägarna och i sista hand hyresgästerna till godo.
Möjligt att så sker. Möjligt att denna slags kapitalistiska kooperation skulle
kunna skruva ner räntan med en eller annan bråkdel, ehuru man må komma
ihåg att en dylik bank lika litet som alla andra skulle kunna undandra
sig den allmänna penningemarknadens fluktuationer. I varje fall är tanken
värd att realiseras, men den lilla ränteminskning, som blir följden, torde
knappast få någon genomgripande betydelse.
Frågan är nämligen icke att underlätta fastighetsbelåningen
överhuvud. Denna sönderfaller i tvenne arter, av sinsemellan högst olika
nationalekonomiskt värde. Den ena utgöres av sådana lån, som verkligen
användas till byggnadsverksamheten, dessa böra naturligtvis på allt sätt
underlättas ocn framför alla andra erhålla första klassens inteckningar som
säkerhet. De andra återigen äro sådana, som icke motsvaras av något på
fastigheten nedlagt arbete, utan endast avse att realisera det spekulativt
uppskruvade tomtvärdet. På lättheten att erhålla sådana lån beror till
en väsentlig del Stockholms onaturligt höga tomtpriser, d. v. s. hyror.
Denna slags belåning är sålunda nationalekonomiskt skadlig och bör på
allt sätt försvåras. Som säkerhet borde egentligen icke inteckning i
fastigheten få lämnas, i varje fall först efter byggnadslånet. En reform av
fastighetskrediten i denna riktning skulle vidare framför alla andra
låneformer uppmuntra amorteringslånen, vilka likaledes utgå från den enda
riktiga grundsatsen, att en fastighet bör få inteckningsbelånas endast i den
mån som lånet motsvaras av ett å fastigheten nedlagt arbete. Då huset
genom ålder och slitning så småningom förlorar i värde, bör också lånet
så småningom avbetalas. Det är sålunda obegripligt hur en sådan tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
