Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•15
likt pä vattenfall och det timrades upp stora lius av förhoppningar
för framtiden på dessa kraftkällor. Men medan man sysselsatte sig
med dylika förhoppningar, arbetade jobberiet oförtrutet för att söka
grusa dem. Tryggast vore väl att staten och kommunerna ägde
vattenfallen samt själva utnyttjade dem eller för möjligast billiga
avgifter uppläte kraften för industriella behov ocli
belysningsändamål.
I samlingspartiets motion erinras om att allenast en mindre
del av vattenfallen — enligt gjorda beräkningar c:a 12 à 14 procent
av landets liela vattenfallskraft — befinner sig i statens ägo, medan
återstoden, d. v. s. den vida övervägande delen, är underlagd privat
äganderätt. Den frågan framställde sig då, huruvida det vore
sannolikt, att denna väldiga, i privat ägo befintliga kraft också komme
att användas på det för invånarne och produktionen mest
förmånliga sätt och särskilt, huruvida man kunde påräkna, att den komme
att tillhandahållas till skäligt pris. I detta avseende måste mail
tyvärr hysa stora farhågor. Det vore väl bekant, att spekulationen
i vattenfall i vissa trakter av vårt land tagit stark fart och finge
detta fortgå i avsevärd tid, torde all förhoppning vara ute, att
vattenkraften, när den utnyttjades, skulle betinga rimliga pris.
Vad detta betydde i fråga om vår befolknings trevnad samt hela
var produktion och därmed våra möjligheter såsom industriidkande
folk, behövde ej sägas. Under sådana förhållanden gäves det ingen
annan utväg än att expropriationslagstiftningen underginge en sådan
ändring, att vattenfall kunde, där det för den allmänna
hushållningen funnes nyttigt, exproprieras.
Herr Lindhagen påpekar jämväl, hurusom de enskilda
vattenfallen i landet voro bäst belägna och att en blivande utredning i
frågan sannolikt komme att visa, att en mängd sådana trots
efterfrågan för ortens behov finge ligga obegagnade; och vore detta icke
minst händelsen med vattenfall belägna på stora industriidkande
bolags marker. I varje ihändelse vore det ett statsintresse att
dylika kraftkällor kunde komma till användning vid förefallande behov
och på sådant sätt, att ej spekulationen fördyrade vattenfallen.
I detta sammanhang må omnämnas att herr Lindhagen förnyat
sin vid förra årets riksdag gjorda framställning om skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om en allmän utredning och
beskrivning över enskilda och kommuner tillhöriga mera betydande
vattenfall i landet. Förslaget hade bifallits av andra kammaren, men
blev avslaget av den företa. Motionären förmenar, att det för
landets näringsliv ej kan vara annat än gagneligt att äga en populär
och lätt tillgänglig beskiivning på landets alla mera avsevärda
vattenkrafter. Och häri må man väl ge honom obetingat rätt.
Nu återstår att uttala en livlig förhoppning att ovanberörda
framställningar ma vinna riksdagens bifall och leda till
gynnsammaste resultat. Frithiof Söderbergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
