Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Min landsman, Charles Andrew.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min nyvunna bekantskap, hade författaren och Charles
Andrew uppgjort vissa preliminära överenskommelser med
avseende å den närmaste framtiden, vars verksamhet skulle
förläggas till distriktet Bay of Islands.
Då jag gick ombord på ångaren »Ringarooma», som låg
klar att avgå till Russel, kände jag mig gripen av den där
märkvärdiga känslan, man får, då man går mot ett
äventyrligt liv i okända och ociviliserade trakter. Jag föreställde mig
nämligen saken så. Vi skulle komma bland landets »vildar»
och ännu hade jag ingen annan vetskap om maorifolket, än
det lilla jag inhämtat i ett par böcker och det Charley
beskrivit för mig. Men det var tillräckligt att sätta fantasien i full
rörelse.– –
Då vi stucko in i den lilla hamnen i Russel, där det gamla
minnesrika Kororarika legat som en civilisationens utpost i
Maoriland, vid Marapuhi-stammens sagoomspunna vik —
nyktrade jag till betydligt. Här fanns det ju för 75 år sedan
skeppsvarv, trankokerier och magasiner på varenda tum av
stranden, och en stad av blockhus och villor klättrade upp för
höjderna. Nu var allt detta borta, och den lilla stad, som
efter Heke-upproret anlades i st. f. den nedbrända, hade fått
ett annat läge såväl som namn och var mycket mindre.
Platsen hade, från att ha varit landets viktigaste punkt, sjunkit
ned till dess mest obskyra — den enda plats i landet, mig
veterligt, som deklinerat i stället för avancerat.
Vårt närmaste mål från Russel var en liten köping
(township) som bär namnet Kawa Kawa, där vi ämnade stanna
över natten, för att sedan fortsätta vidare inåt landet. Efter
ett par timmars vistelse i Russell begåvo vi oss ombord på en
större segelkutter, som vi medföljde till en lastageplats.
Därifrån skulle vi medfölja ett järnvägståg till Kawa Kawa.
Detta var ju civiliserat, eller hur? Denna lilla järnvägsstump
var den förstbyggda å Nordön och ägdes av Kawa Kawa
kolgruvbolag som anlagt densamma, för att kunna utskeppa
sina kol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
