Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Maori studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hela var så dramatiskt fascinerande, man kunde önska,
och jag kände mig alldeles häpen över den vighet och
uthållighet, den gamle mannen ännu kunde prestera.
Vid den här tiden föraktade ej maori, bosatta i närheten
av de europeiska settlementen, att då och då taga sig ett
grundligt rus. [1] Vanligt var, att "schnappsen" flödade vid
de stora måltiderna, då släktmöten gingo av stapeln. Det
första mötet av detta slag, jag skådade, glömmer jag aldrig.
Andra dagen efter min flyttning till Omapere-fältet, tog
jag in i byn där, i avvaktan på en proviantfora. Jag var
uttröttad och gick snart till vila i den av hövdingen till mig
upplåtna wharen, utan att tala vid någon av byns folk, och
sov ovaggad till långt efter solens uppgång. Jag vaknade
emellertid vid att höra tjutande läten i närheten. Jag låg en
stund och hörde detta egendomliga tjutande, som påminde
om schakaler. Schakaler? Här i landet finns det ju ej sådana
och ej heller ett enda rovdjur — ej en gång så mycket som
en giftig orm eller annat fanstyg oroar ens tillvaro, så framt
man ej råkar ut för någon argsint vildgalt eller vild tjur.
Nej, det här går för långt! Jag hoppade ur britsen och
sprang fram till dörröppningen och kastade en blick ut. Holy
Moses! Där satt en liten hopskrumpen mumie på hasorna
och tjöt som en ulv, under det strida tårfloder kvällde fram
ur hennes svarta ögon.
Jag satte mig också, enligt maorifashion, på huk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>