- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
105

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Maori studier.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det hela var så dramatiskt fascinerande, man kunde önska,
och jag kände mig alldeles häpen över den vighet och
uthållighet, den gamle mannen ännu kunde prestera.

Vid den här tiden föraktade ej maori, bosatta i närheten
av de europeiska settlementen, att då och då taga sig ett
grundligt rus. [1] Vanligt var, att "schnappsen" flödade vid
de stora måltiderna, då släktmöten gingo av stapeln. Det
första mötet av detta slag, jag skådade, glömmer jag aldrig.

Andra dagen efter min flyttning till Omapere-fältet, tog
jag in i byn där, i avvaktan på en proviantfora. Jag var
uttröttad och gick snart till vila i den av hövdingen till mig
upplåtna wharen, utan att tala vid någon av byns folk, och
sov ovaggad till långt efter solens uppgång. Jag vaknade
emellertid vid att höra tjutande läten i närheten. Jag låg en
stund och hörde detta egendomliga tjutande, som påminde
om schakaler. Schakaler? Här i landet finns det ju ej sådana
och ej heller ett enda rovdjur — ej en gång så mycket som
en giftig orm eller annat fanstyg oroar ens tillvaro, så framt
man ej råkar ut för någon argsint vildgalt eller vild tjur.

Nej, det här går för långt! Jag hoppade ur britsen och
sprang fram till dörröppningen och kastade en blick ut. Holy
Moses!
Där satt en liten hopskrumpen mumie på hasorna
och tjöt som en ulv, under det strida tårfloder kvällde fram
ur hennes svarta ögon.

Jag satte mig också, enligt maorifashion, på huk och


[1] Maorifolket var ännu 40 år efter missionärernas ankomst år 1818,
fullständigt imuna mot alla européernas försök att lura i dem spritvaror.
De avskydde t. o. m. lukten av »eldvattnet». Men då lungtuberkulosen
och andra här förut okända sjukdomar genom de ändrade livsvillkoren och
vanorna, gjort sitt intåg bland maoris, och de engelska trupperna på sina
ställen spritt veneriska sjukdomar, började en del av folkets lägre kast att
falla för dryckenskapslasten. Under åren 1865 — 85 var denna som starkast
utpräglad, men gick sedan tillbaka fortare än den kom, och redan vid det
nya århundradets början var det en sällsynthet, att en maori blev anhållen
för fylleriförseelse.                 Förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:49:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soderhav/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free