Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de övriga instrumenten. Doktorns ansikte blev
allvarsamt, då han mönstrade sångaren, och när han
nu vände det mot sin granne, var det fortfarande
allvarligt.
»Hör på, Ford, kunde det inte vara på tiden att
låta Joe Garland vara i fred? Om jag inte misstar
mig så är ni inte med på myndigheternas förslag
att sända honom till Amerika, och jag har så länge
tänkt jag skulle tala med er om saken. Jag hade
föreställt mig att ni skulle bli glad över att bli
av med honom här. Det vore ju ett bra sätt att
göra slut på edra förföljelser mot honom.»
»Förföljelser?» Percival Fords ögonbryn lyfte sig
frågande.
»Kalla det vad ni vill», fortsatte Kennedy. »Ni
har hållit hetsjakt på den där stackars karlen i
åratal. Det är inte hans fel. Det borde till och med
ni kunna medge.»
»Inte hans fel?» Percival Fords tunna läppar
pressades hårdt samman. »Joe Garland är en liderlig
sälle och han är lat. Hela sitt liv har han varit en
stackare, en avsigkommen.»
»Men det är ju intet skäl varför ni skulle ansätta
honom som ni gör. Jag har iakttagit er från början.
Det första ni gjorde, då ni kom hem från
universitetet och fann honom arbetande som simpel lune,
var att låta säga upp honom, ni en millionär, han
en daglönare med sextio dollars i månaden.»
»Nej, det var inte början», svarade Percival Ford
i den ämbetsmannaton som han brukade begagna
vid styrelsesammanträden. »Jag varnade honom.
* 9
Söderhavsberättelser.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
