Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och höll utkik mot landstigningsplatsen långt där
nere.
Denna avlägsna Kalalauplatå hade valts med god
urskillning, då det gällde försvar. Kioliana var den
enda mänskliga varelse, som kände till stigen
uppför de tvära branterna, och ingen kunde nå dit upp
om han inte ville söka överstiga en knivvass
bergsrygg. Gången som ledde in var nära hundra
meter lång och då den var som bäst en fot bred. På
båda sidor gapade avgrunden. Ett enda felsteg,
och vandraren skulle störta ner åt höger eller
vänster. Men en gång över skulle han plötsligt finna
sig försatt till paradiset. Ett hav av växtlighet
böljade över landskapet, vällde med sina gröna vågor
från vägg till vägg, strömmade ner från
klippväggarna i täta revor och trängde i ett skum av
ormbunkar och träd in i de höga klyftorna. Under
månader hade Koolau och hans folk fört en kamp
mot denna överväldigande grönska. Den allt
förkvävande jungeln med sin rikedom av blomster hade
drivits bort från bananernas, apelsinernas och
man-gofrukternas vilda skördar. På små gläntor växte
vilda arrowrötter, på klippterrasser som fyllts med
mylla växte t a r o och meloner, och var helst solen
kunde tränga igenom lyste p a p a i a-trädens gyllne
frukter.
Koolau hade jagats upp till denna platå från den
lägre dalen vid stranden. Och skulle han fördrivas
än en gång, kände han till smala pass som ledde
in till det inre höglandet, dit han kunde föra sitt
folk. Och nu låg han med geväret bredvid sig och
spejade genom det täta lövverket ned på soldaterna.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
