Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du kan inte komma undan.»
Koolau skrattade högljudt i sitt snår.
»Kom ut», befallde sheriffen, men Koolau teg.
Han rådgjorde med polismännen och Koolau kunde
se att de beredde sig att söka ta honom med våld.
»Koolau», ropade sheriffen, »Koolau, måste jag
komma själv för att lägga vantarna på dig?»
»Se dig då först och grundligt omkring och se på
solen och sjön, ty det blir sista gången du får det
nöjet.»
»Det är godt och väl, Koolau», sade sheriffen.
»Jag vet mycket väl att du är en mästerskytt, men
inte vill du väl skjuta ihjäl mig, Koolau, jag har
aldrig gjort dig något illa.»
Koolau mumlade något för sig själv inne i snåret.
»Hör du inte, svara mig på det, Koolau, har jag
någonsin gjort dig något illa?»
»Du handlar illa mot mig, då du försöker sätta mig
i fängelse», var svaret. »Och du handlar illa mot mig,
då du försöker förtjäna de där tusen dollrarna för
mitt huvud. Om livet är dig kärt, så stanna där du
är.»
»Ja, då måste jag komma själv och hämta dig.
Det gör mig ondt, men det är min plikt.»
Sheriffen var ingen mes, men ändå tvekade han.
Han tittade ner i avgrunderna på ömse sidor och
såg fram över den smala stig som han måste
pas-sera. Så fick han en idé.
»Koolau», ropade han.
Men intet hördes ur snåret.
»Koolau, skjut inte, jag kommer.»
Sheriffen vände sig om, gav några order till po-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
