Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivioliana fnittrade.
»Nu lämna de oss i fred», sade han.
»De ha krigsgevär», sade Koolau. »Soldaterna ha
ännu inte haft sitt ord med i laget.»
Det var en kvav eftermiddag och de flesta av de
spetälske lågo sovande i sina lyor. Men Koolau
vaktade med geväret över knäna vid ingången till sin
egen grotta. Flickan med de vanställda armarna
låg nedanför i snåret och bevakade den vassa
bergs-ryggen. Plötsligt spratt Koolau till vid ljudet av
en explosion nedifrån stranden. I nästa ögonblick
var det som om hela atmosfären rämnat. Den
våldsamma knallen förfärade honom. Det var som om
gudarna ryckt till sig hela himlavalvets fäste och
rivit det itu, som då en kvinna river sönder ett
stycke bomullstyg. Det rörde sig något genom
luften, något som oerhört hastigt kom närmare.
Koolau såg upp, som om han väntade att få se något.
Så exploderade granaten högt däruppe på klippan
som en fontän av svart rök, klippan splittrades och
stenar rullade ner till dess fot.
Koolau förde upp handen till sina fuktiga
ögonbryn. Han var fruktansvärdt uppskakad. Han hade
aldrig haft någon erfarenhet av granater, och detta
var värre än något han kunnat föreställa sig.
»Ett», sade Kapahei, som började räkna högt för
sig själv.
En gång till och så ännu en gång flögo
granaterna genom luften och exploderade i deras åsyn.
Kapahei höll noggrann räkning. De spetälske kröpo
tillsammans på den öppna platsen framför
grottorna. Till en början hade de varit dödligt för-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
