Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Farväl, JHack, farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om denna sjukdom ägde Kersdale, liksom ifråga
om allt som rörde öriket, en rent av encyklopedisk
kunskap. Spetälskan var i själva verket för honom
ett favoritstudium. Han var en ivrig förfäktare av
tvångsinterneringen på Molokai, där öns alla
spetälske höllos isolerade. Bland infödingarna själva
pratades det och protesterades en hel del,
uppviglade som de voro av demagoger, som antydde att
det förövades grymheter på Molokai, där män och
kvinnor, bortryckta från vänner och familjer,
tvun-gos att leva sitt liv i ständig förvisning ända tills
döden befriade dem. För dem gavs ingen appell,
ingen återgång. Över Molokais portar kunde ha
stått: »I som här inträden, låten hoppet fara!»
»Men jag försäkrar dig, att de trivas där», sade
Kersdale. »Och de ha det i själva verket ofta
mycket bättre än släkt och vänner där hemma. Talet
om ohyggligheterna på Molokai är bara struntprat.
Jag kan föra dig omkring i hospitalen och
fattigkvarteren var du vill i världens storstäder och visa
dig mycket mera upprörande ohyggligheter. »Den
levande döden!» »Människor, som en gång ha varit
människor!» Lögn och förtal! Du skulle se de där
»levande döda» rida kapp en fjärde Juli! Några av
dem ha egna kuttrar. En av dem har en motor-’
båt. De ha ingenting att göra, bara att roa sig.
De ha föda, husrum, kläder, läkarebehandling,
allting. De äro själva herrar över sin ö. De ha ett
ännu bättre klimat än Honolulu, och där är
underbart vackert. Jag skulle inte ha någonting emot
att själv ge mig dit och stanna där resten av mitt
liv. Det är en förtjusande ö.»
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
