Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Farväl, JHack, farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än tolv år med blåa ögon och guldgult hår. Bara
på ena kinden kunde man se den ödesdigra fläcken.
Då jag påpekade det hjärtskärande i att hon skulle
vara tillsammans med alla de mörkhyade
spet-älskepatienterna, svarade doktor Georges:
»Jag vet just inte det. För henne är det en lycklig
dag i hennes liv. Hon kommer från Kauai. Hennes
far är en brutal rackare. Och nu när hennes
sjukdom konstaterats, reser hon till Molokai till sin
mor, som är där förut. Hon skickades dit för tre
år sedan — ett mycket svårt fall.»
»Man kan inte alltid döma efter ytan», tilläde
Mr Mc Veigh. »Se på den där stora granna karlen
därborta, han ser ju ut som hälsan själv, precis
som om ingenting fattades honom. Jag vet
emellertid att han har ett frätsår i ena foten och ett i
skulderbladet. Och det finns andra dylika fall. Se
på den där flickans hand, hon som just nu röker
en cigarrett. Se på hennes krökta fingrar. Det
är den form av sjukan, som vi kalla den
anasste-tiska. Den angriper nerverna. Om man skar av
hennes fingrar med en slö kniv eller filade av dem
med ett vanligt muskot-rivjärn, skulle hon inte känna
den allra minsta smärta.»
»Ja, men den vackra kvinnan därborta»,
envisades jag, »det är då alldeles omöjligt att någonting
kan felas henne. Hon är ju alldeles för ståtlig
och blomstrande.»
»En sorglig historia», svarade Mr Mc Veigh, som
redan var på väg att följa Kersdale ner till kajen.
Hon var en skön kvinna, fullblodspolynesiska.
Enligt min lilla kännedom om rasen och dess typer
57
Söderhavsberättelser.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
