Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sheriffen från Kona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid hade inte en vindfläkt rört detta stilla vatten.
Nog för att små brisar kommit och gått, men de
voro de lenaste sefyrer som någonsin fläktat över
en evig sommars öar. Vindar voro de inte, snarare
suckar, långa balsamiska suckar från en värld i vila.
»Ett lotus-land», sade jag.
»Där den ena dagen är den andra lik och var
och en av dem paradisisk», svarade han.
»Ingenting händer. Det är aldrig för varmt. Det är aldrig
för kallt. Det är alltid lagom. Har ni märkt hur land
och hav andas turvis?»
Ja, jag hade verkligen lagt märke till denna
ljuvliga rytmiska respiration. Om rnornarna hade jag
sett havsbrisen börja invid stranden och långsamt
gå ut mot djupen, förande med sig markens doft.
Den lekte över vattnet, immade helt svagt dess
yta, lämnade här och där större eller mindre
tomrum, allt skiftande, glittrande och växlande under
brisens kyssar. Och varje afton hade jag sett brisen
domna av tills den lena landvinden sakta gick fram
genom stillheten mellan kaffebuskarna och
apbröds-träden.
»Det är ett land, där den eviga friden råder»,
sade jag. »Blåser det någonsin här? Jag menar,
kan det storma riktigt?»
Cudworth skakade på huvudet och pekade österut.
»Hur skulle det kunna blåsa här i lä för en sådan
där barriär?» sade han.
Där borta sträckte sig Mauna Keas och Mauna
Loas väldiga bergskedjor, som tycktes täcka halva
stjärnhimlen. Två och en halv mil över oss reste
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
