Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sheriffen från Kona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden haft dig slagen. Jag vill inte åt dina pengar.
Jag har — —»
»Jag vill inte veta vad du har», avbröt Gregory
honom. »Du vet inte vad jag har. Jag vill se efter
själv.»
Han tog en titt och satsade hundra dollars. Så
började de på igen och satsade och satsade, till
dess Schultz slutligen tröttnade och lade upp sina
tre ess. Lyte lade upp sina fem kort. De voro alla
svarta. Han hade dragit två klöver till. Men kan
ni tänka, han gjorde nästan för alltid kål på Schultz’
självtillit som pokerspelare. Han blev aldrig den
samme igen. Han hade inte längre någon
självförtroende och blev alltid en smula osäker.
»Men hur kunde du göra så?» frågade jag Lyte
sedan. »Du visste ju att han hade bättre kort, då
han bara tog två nya. Och förresten såg du ju
aldrig på dina egna.»
»Nej, jag såg aldrig på dem,» svarade Lyte. »Jag
visste hela tiden att det var två klöver. Det måste
vara två klöver. Hur kunde du tro att jag skulle
låta den där tysken klå mig? Det var ju omöjligt
att låta honom göra det. Jag kan inte tåla att få
smörj. Jag måste vinna. Jag skulle ha blivit
alldeles kolossalt förvånad om inte alla fem varit
klöver.»
Sådan var Lyte, och nu kan ni kanske förstå
honom bättre. Det var som han sade, han måste
vinna. Och vid det där tillfället med korten fick
han rätt som tusen andra gånger. Han hade tur i
allt. Och därför var han aldrig rädd för någonting.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
