- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
XI

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt en under många uppsalaår förvärvad personkännedom
gjorde honom till en idealisk notarie. Men lönen var ringa
och det tillskott en liten bokhandel gav obetydligt. Så
måste han trassla sig fram år efter år under en ständigt
växande skuldbörda. Lånen i domkapitlets kassor skulle
skötas, och fäderna voro mindre långmodiga än
landsmännen i Uppsala.

En ljusning inträdde, då ödmann (1762) blev kyrkoherde
i Hjälmseryds pastorat, ett av de bättre i stiftet. För de
rent pastorala uppgifterna låg han väl knappast; hans
intresse var alltjämt att studera, skriva protokoll och — sköta
processer. Eftermälet i församlingsboken är talande: »ehuru
nitisk och wälmenande war dock han mer Politicus och
Skrifware än wärkelig Christendomsbefordrare, ty hans tids
folk läser ganska swagt.» Prosten Ödmann dog 1787
och jordfästes av kyrkoherde Unge i Norra Sandsjö, som
»uti en prydlig Parentation tolkade denne Hedersmannens
minne».

Efter ett kortvarigt äktenskap med Kristina Ladau, »en änka
från Uppsala», hade Ödmann på hösten 1748 trätt i nytt
gifte med Katarina Wiesel, en av »de sju wislandadöttrarna».
Så hade han blivit befryndad med en av stiftets äldsta
prästdynastier. Stamfadern, Harald Almosius, var vid
1600-talets början kyrkoherde i Vislanda, sonen kallade sig
Wiesel och sonsonen, Elias Wiesel, var känd för stor folklighet
och små kunskaper i teologien. Hans prästexamen var ett
fullkomligt spektakel. »Han befans icke responsabel eller
swarsgod uti de stycken, som af en prästman reqwireras;
war så swag och absurdus, att han sade diabolos såwel som
ethnicos etiam salvari, hwilket war orsaken, att han ej
blef ordinerad.» Elias Wiesel gav sig dock ej. Han mobi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free