- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
XVIII

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gamla studentväg över
Eksjö—Skänninge—Örebro—Arboga—-Wästerås—Enköping till Uppsala. Utrustningen var
troligen enkel: hemvävda vadmalskläder, som till prof.
Ekermans förargelse hade förgyllda mässingsknappar, den
obligata ebenholtzpipan, ett vackert testimonium och
någon besparing från sockengången. En »fatal fattigdom»
var Ödmanns lott under studentåren och han kunde med
den unge Linnseus ldaga: »O quam dura premit miseros
conditio vitse!» Han höll dock humöret uppe och
vitsordar gärna, att han varit en glad student.

Uppsala blev denna gång blott en anhalt. Han orienterar
sig i universitetslivet, får av nationens kurator den rätt
överflödiga maningen att »undvika onödige och skadlige
depenser», frekventerar Johan Floderus kollegium i grekiska,
»upptäckes» av kapellmästare Lithzelius och så bär det
vidare —• åt Hälsingland.

Själva julafton tillträdde Ödmann en kondition i Delsbo
hos faderns gamle lärjunge, lagman Myrin på Charlottenberg.
Här fann han sig väl tillrätta — »Helsingland var ju så likt
Småland». Med delsbofolket kom han så väl överens, att
»föga fattades, att han blifvit nationaliserad». Samuel
Ödmann hade vana att umgås med bönder och var snart på
det klara med delsboarnas säregna lynnesart. Man fann
honom också »skälig nog för att vara utsocknes».

Tjänsten på Charlottenberg var lindrig — den unge
informatorn hade i regel blott en tio års flicka att handleda —
och det var god tid till egna studier. Botaniska
exkursioner kommo i gång, vanligen dirigerade av församlingens
pastor. Prosten Lenseus »hade en särdeles håg för
Natural-historien» och »kände alla winklar i Socknen, der något
sällsynt wäxte». Men hans botaniska insikter hade snäva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free