Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket warm. Ödmann hade då en hop främmande till
middagen. Uti hans rum med innanfenster och upeldad
kakelugn war hettan odräglig. Man pinades här af artighet
och kunde knapt se hwarandra för den tjocka tobaksröken,
som brännde på ögonen.
Till Ödmanns närmaste umgänge under professortiden hörde
— utom Erik Fant och Thunberg — den skarpsinnige
filosofen Nils Fredrik Biberg och den något grovkornige fysikern
Jöns Svanberg. »Derför behagade ock Hammarsköld»,
skriver Ödmann till Wallmark, »då han i Stock. Posten ville
exponera ett dåligt triumvirat, sammanpara Nils, Jöns och
Samuel. Men vi tröstade oss inbördes och skämdes ej för
compagniet.» Biberg hade varit Schellings lärjunge men
under studiet av Jacobi kommit över i en teistisk
världsåskådning, och Svanberg hade från naturvetenskaplig
utgångspunkt bekämpat nyromantiken. Tragiken över Bibergs
sista år var för Ödmann ett hårt slag. Vissheten att förlora
sin »intime vän och älskade umgängesman» grep honom.
Dödstanken, som han alltid skjutit ifrån sig, hade
aktualiserats. »Ännu är jag dock densamme som förr», skriver han
på nyåret 1828. Tidtals besvärades han av dålig hörsel,
men det bekymret tog han med ro — »jag får läsa mycket
godt och slipper höra mycket ondt». Sommaren 1829 började
krafterna hastigt avtaga, och d. 2 oktober blev hans
dödsdag. Vid graven i Gamla Uppsala mötte skaror av
botanister, som samlats till universitetsstaden för linnéstodens
avtäckning, och latinaren Tranér sjöng:
Una duos jam pompa sacrat. Linnaeus et Ödmann,
Una sacrantur — sic meruere — duo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
