- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
18

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hågkomster från hembygden och skolan - Biographie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

råghalm inbars, som, till minst 6 tums högd, utbreddes
öfwer hela golfwet och der låg till des tretondedagen
förbigått, då den utbars genom tramp förwandlad till boss.
Der-efter klädde sig hela huset såsom till ett bröllop. Probsten
och hans Fru woro wärdfolk och barnen med tjenstefolk
bemöttes såsom Julgäster. Borden dukades. Ett ljus
uptändes för hwarje person. Probsten höll ett litet tal
och utbad öfwer huset en lycklig helgd. Probstinnan
presenterade bränwinsbröd och Probsten serverade bränwinet.
En gemensam bordsbön lästes, och man satte sig till bords
såsom till en af första kyrkans kärleksmåltider. Öfwer alt
strålade en stilla glädje och förnöjsamhet. Måltiden öpnades
med starkt peprad lutfisk. Derpå frambars Julsoppan,
som endast gafs denna afton, och förmodeligen endast i
detta urgamla hus. Den war kokad på ryggen af nyss
slagtade swin med mjölk, och war oändeligen mägtig. Widare
kom Julgröten, såsom i hela Christenheten brukligt är,
beströdd med anis och såcker samt på ytan prydd’ med
utplanterade russin. Midt uti gröten war en grop, i hwilken
lades smör, som smälte af grötens wärma. Alla åto gröten
ur fatet och ägde efter behag doppa sin skjed uti
medelpunkten, som kallades smörhålan. Steken bestod af färska
refbensspjäll, och måltiden slutades med torta. På
tjenste-folkets bord, som i samma ordning serverades, stod dessutom
ett stenfat med kokade bondbönor, öfwer hwilka war gutet
det flott, som wid kokningen afskummades. Detta fat war
en moralisk erinran, att ingen borde äta sig så mätt, att han
icke orkade ännu förtära en böna. Också tog hwarje person
en sådan, sedan han slutat sin måltid.

Då man upstått från bordet, söngs: Lofwad ware du Jesu
Christ, och gemensam aftonbön hölls. Alla ljusen släcktes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free