Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hågkomster från hembygden och skolan - Om Disciplinen och lefnadssättet wid Wexiö Skole och Gymnasium in till 1780-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löja sig. På något afstånd från staden war en för detta
ändamål ganska tjenlig plats i en sjö, som deraf kallades
Löjesjön. Der war en fin och hård sandbotn, långgrundt
watn och en skön gräswall wid stranden. En fornsägn att
Necken i denna sjö war mycket rådande, hade ännu i min
tid starkt intryck. Förmodeligen war den i äldre tider spridd
till warning. Men man hade ock lärt att bota den ena
wid-skepelsen med den andra. Man war lika förwissad, att en
i watnet nedsatt stålknif med wiss beswärjningsformel
betog Necken sin kraft. Således, då ungdomen afklädt
sig, steg någon ned i watnet, nedsatte en knif och uprepade:
Neck, Neck, nålatjuf; far din war en ålat juf, mor din war en
frilla, gick i gårdarne och gjorde illa. Derpå utropade han:
Necken är bunden; och i samma ögonblick rusade sällskapet
i sjön, ofta från 50 till 100 personer starkt. Ett ansenligt
stycke frå stranden war en under ytan fördölj d sten, hwilkens
plats wi alla kände ehuru han icke sågs. Der widtog
bråddjupet. Den kallades Djeknestenen och innom den war
ingen fara. Efter en half timmes badning ropades till aftåg.
Den, som bundit Necken, såg noga till, att alla gått i land,
förrän han uptog sin knif. Kände man sig kylig af watnet,
så anstäldes på den sköna stranden en kapplöpning i skjortan.
Man klädde sig sedan och gick munter hem. De flästa trodde
sig efter badet med fördublad lätthet lära sina utanläxor,
och hade altid sina böcker på fickan. Sådane bad togo(s)
gemenligen 4 gånger i weckan, då wäderleken det tillät.
De bidrogo ock kraftigt, att hindra werkningarne af
ungdomens salta kost. Lectorerne lade således för dem intet hinder.
Men ingen af dem föll på tanken, att reglera tiden. Enligt
gammalt bruk war Christi himmelsfärdsdag första Löjedagen,
och såsom Påskfullmånen inföll ofta så tidigt, att watnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
