Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Inträdestal om djurrikets slägtskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverdragandet af sin varelse på sin afföda. Der se vi
fort-plantnings-lagarnas ursprung. 0m Skaparen, vid dessa
ändamåls befrämjande, behagat öfveralt följa en
likformighet, så skulle naturens kedja blifvit ganska lätt at utreda.
Men hvilken inskränkning skulle icke då den rika naturen
varit underkastad? Hvilke oräknelige undransämnen och
bevekande anledningar at uphöja den oändelige Skaparens
Vishet och Allmagt, hade icke då blifvit för evigt gömde?
Våre systemer hade väl då blifvit redigare; våre reglor friare
för undantag; vi hade väl då påliteligare utstakat naturens
gräntsor; men just desse borde, för Skaparens höghets
skull, vara öfver vår krets. Uti Naturens vidsträckta
hushållning användas derföre til rörelsen, nu djurens fötter, nu
foglens vingar, nu fiskens fenor, nu ormens sköldar, nu
matkarnas tentacler, nu åter en för ögat gömd mechanisme.
Til matsmältningen användes nu tuggning, nu gnidning,
nu idisling, nu uplösande vätskor. Äfven så mångfaldigt
är djurens försvars betäknings och aflingssätt. Men man skulle
likväl, med någorlunda lätthet, kunna följa Naturen på
spåren, så framt hon icke ofta, vid en och samma djur-art,
förente flera blandade ändamål. Men just denna förmenta
villervalla, hvilken rätt betraktad röjer en outtömelig
vishet och rikedom, insnärjer oss ofta i sådana oredor, at vi,
vid våra nitfullaste granskningar, måste vädja til framtidens
uptäckter. Mården, t. ex. såsom trädklifvare, måste vid
sina färder utför trädstammarna vara försedd med et
sär-skildt låck för sin strupe, då hans närmaste slägtinge Uttren
deremot behöfver simfötter vid sina sjöresor. Nog kunde
Bäfren gnaga sin Aspebark med slöare tänder; men han
behöfver timmer til sina bygnader. Nog kunde han med
äfven så smal svants som Mänkens (Must. Lutreola) styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
