Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Till Kongl. Uppfostrings-Kommittén, Ödmjukaste Memorial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natural-Historien hörer således ej till Gymnasii-åren, men
kännedomen hörer dit. Språk-kunskap, heter det, är wid
ett Gymnasium det wäsendtligaste. Wäl; men
Natural-Historien är ju egenteligen en Språk-kunskap. Ett språk
af den synnerliga natur, att allt sjelfmant säger sitt namn,
och med namnet alltid något wärdt att weta.
Man torde göra det inkast, att Natural-historien, med sitt
intagande behag, förer sinnet från andra wetenskaper och
dermed lägger hinder för all solid lärdom. Sådant synes
wara att på en gång beröma och förskjuta. Men sjelfwa
sattsen är icke fullt grundad. Man berättar, att framlidne
Kansli-Rådet Ihre daterade all solid kunskaps aftagande
ifrån Linnés Botaniska Exkursioner. Bekräftar då
erfarenheten detta för hans tid? Jemte dessa Exkursioner
upp-wäxte ju Män med lika kärnfullt Lärdomsförråd, som efter
hans dagar. Man läste den tiden ej fort, men wäl. Man läste
grundeligt i sin sak, och befattade sig icke med mångslöjd.
Man klagade ej öfwer de Embétsmän, som då bildades, icke
öfwer de Lärare, som från Upsala utgingo till Gymnasierna.
Ännu torde exempel kunna uppgifwas, att skicklige
Naturforskare finnas, de der, på hwilken plats som helst, uppfylla
sin pligt, utan att hafwa försummat sin hufwudsak. Man
skall ej heller sakna wedermälen af djup okunnighet äfwen
hos dem, som ej förstå skilja kummil från hundloka.
Natur al-historien afhåller icke från solida kunskaper; hon
af-håller blott från onyttiga tidsfördrif. Hon rubbar icke
hwarken klassisk eller philosophislc grundläggning. De få
ögonblick hon sig likasom tillsnattar, äro ingenstädes
förlorade. Hon behagar. Jag medgifwer det. Men hon bär icke
ensidigt denna skönhet, som förleder. Näst Religionen är
hon den ädlaste Sedolära. Hon höjer tanken till Skaparen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
