Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Åminnelse-tal öfver Probsten och Kyrkoherden uti Skellefta, Pehr Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sällan orättvis och van at doppa sin pentsel i blod, har
från urminnes tider målat oss sina Krigshjeltar såsom
ensamma minnesvärda. Den stilla Samfunds-dygden, som
mera gagnar än bulrar, har nästan aldrig förmått framtränga
sig til dess af vapnebrak omgifna öron. Germanici och
Marci Aurelii dygder hade förmodeligen blifvit begrafne
i en evig glömska, så framt icke Historien nödgats
sammanfläta dem med dessa stora Mäns Krigs-bedrifter.
Archi-meeis ojämförliga snille torde varit för svagt at bringa hans
namn til en efterverld, clerest icke hans upfinningar räckt
nya medel åt Historiens gunstlingar, som fikat efter en
blod-bestänkt ära. Men då jag frågar: hvem var den
välgernings-mannen, som först framkallade vårt slägte utur bergens
skrefvor och skogarnas gömen, at i fridens lugn njuta
Sam-fundslifvets sällhet? Hvem var den menniskovännen, som
smidde första billen; som lärde sina likar at icke blotta den
hårda metallen emot medmenniskors bröst, utan fast mera,
med dess tilhjelp, utur jordens fruktbärande sköte,
fram-truga en fridsam rikedom, at bereda linet, at förädla fårens
mjuka betäckning? Då, säger jag, tvärtystnar Historien.
Då tiga tideböckerna. Sådane namn, så dyrbare namn
förvaras icke af fornåldrens marmor. Sådane välgörares
stoft betäckas icke af minnes-vårdar.
Huru hedrande för et uplystare tidevarf är då icke den
plägsed, hvilken denna Kongliga Academie behagat göra
til sin egen, at uplifva minnet af medborgeliga förtjenster,
utan at, hos deras ägare, förutsätta sådane egenskaper, de
der endast bero på fördomar? Hvilket ädelt ämne til täflan;
hvilket värdigt medel at förnöja det hos menniskan
inplan-tade begäret at öfverlefva sig sjelf, har icke derigenom
blifvit räckt åt medborgare, då Patriotiske dygder icke mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
