Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Åminnelse-tal öfver Probsten och Kyrkoherden uti Skellefta, Pehr Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan åt en skymt af den annalkande friden, då våre Östre
Grannar återtogo deras nedlagde vapn, och krigselden
utbrast å nyo. Finland samm snart i blod. Man träffade där
öfver alt Attilas fotspår. Förgäfves hoppades man, det
hafvet skulle släcka krigets lågor och tilbaka hålla dess elände.
Förödelsen gick om bord på Ryska Lodj or, fölgde de
flyktande Ålänningar til vår skärgård och tolkade där fridens
dyrbarhet på det förskräckeligaste sätt. Allmänna oredan
gjorde, kan hända, faran mera inbillad än verkelig. Föga
fattades, at icke sjelfva Stockholm bäfvade, som skulle
Hannibal varit för dess portar. Hufvudstaden frälstes dock
genom segren vid Stäket; til storleken mycket olik, men til
sina fölgder kan hända nyttigare, än den segren, som räddade
Narwa. Den förödelse, som var ämnad åt Rikets hjerta,
utspridde sig likväl til des lemmar. En fientelig Escader
hade tagit sin kosa åt Norden, hvilkens besättning, fjerran
från det sätt at kriga, som gör en CATHARINAS tidhevarf
ärorikt och lysande, mera sökte rof än krigsära, trägnare
nyttjade blosset än svärdet och räknade för seger at utbreda
elände ibland värnlösa. Söderhamn och Hudviksvall lågo
redan i aska, då den bedröfveliga lotten tilföll Sundsvall
at dela sina systrars omilda öde. Hittils hade kriget upfylt
landet med Änkor. Sista inträdet af detta ömkansvärda
skådespel skulle äfven göra dessa husvilla. Man såg derföre
dessa värnlösa hoptals, undan sit eget slägte, fly åt skogarna
och, jämte sina Fader lösa barn, söka sig en fristad bland
Norrlands vildjur, dem de funno mera milda. Vid detta
tillfälle nödgades vår Sexåriga HÖGSTRÖM, innesluten i
en tröstlös Moders armar, som med Honom undstungit sig
uti en nära Sundsvall belägen skog, se sin Faders välbygda
gårdar upstiga i rök och des Handelsskepp sänkas i grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
