Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Åminnelse-tal öfver Probsten och Kyrkoherden uti Skellefta, Pehr Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika obrukbare redskap; där bor et folk, födt utan bröd,
klädt utan linne, hyst utan hus, lyckligt utan at äga hvad vi
kalle lycka. Hvem igenkänner icke Lappen i denna
målning; den Lappen, som et hundrade år tilförene, okunnig
om guldets värde, pröfvade Ducaten med tungan och
förkastade den såsom odugelig för magen? Så framt, enligt en
viss Philosophs grundsats, menniskans rätta sällhet skulle
bestå uti få behof, så borde Saturni tidehvarf sökas hos
Renherdarna, för hvilka sjelfva saltet är umbärligt. Men
desse fjällbyggare hade vid sin utflyttning från Oby
strömmens östra stränder, medbragt hela beloppet af sina
Samo-jediska Stamfaders vidskepelse och mörker. Med den
dunklaste kunskap om Gud, själens odödelighet och sin
varelses ändamål, förente de det orimeligaste begrep om et
förnuftigt väsendes pligter emot sin Skapare. Sjelfva
mensk-lighetens rättigheter voro hos dem så missvårdade, at hälften
af deras eget slägte nödgades uthärda en medfart, hård hos
alla Folkslag som lefva i Horder, men omensklig hos
Samo-jeder. Den som under sådana tänkesätt kan skatta
men-niskor lyckeliga, måste tillika fråndöma dem alla de känslor
och förmögenheter, som uphöja en förnuftig varelse öfver
djuren. At göra dessa menniskor til menniskor, til
medborgare, ja, det som mera är, til Christna, hade således i flera
åldrar varit et ärorikt fält för Svenska Konungars välgörande
omtanka. Men det går icke fort at uprycka bedagade
fördomar, som slagit rötter hos hela Nationer, helst då de äro
sammanflätade med en vidskepelig agtning för Förfäders
tänkesätt, dem man gemenligen i samma mån anser ofelbara,
som de äro ogrundade. Ljuset hade således utbredt sig
långsamt och sanningen med små steg framskridit ibland fjällens
invånare, så at Lapparne uti Kaitom ännu gofvo sina hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
