Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Åminnelse-tal öfver Probsten och Kyrkoherden uti Skellefta, Pehr Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måtte icke då den dagens text fallit Honom: Det folk, som i
mörkret vandrar, ser et stort ljus?
Året 1742 tilbragtes med Visitationer uti Piteå och Luleå
Lappmarker, då i synnerhet Kaitoms Inbyggare upeldade
HÖGSTRÖMS medlidande hjerta, så at Han ej allenast
flitigt besökte dem i deras kojor, samt predikade Evangelium
i deras ödemarker1, utan ock, til deras bästa, tog et ständigare
tilhåll vid et Nybygge Sautojerfwi beläget några och trettio
mil norr om Torneå stad. Vid slutet af samma år, erhöll
Han Fullmagt at vara Kyrkoherde vid den nya Församling,
som då skulle inrättas i Kaitom, men nödgades ännu, i
brist af boställe, vistas i en by Deger sele fjärran från sin
Församling.
År 1745 blef Honom Inseendet öfver Torneå Lappmarks
Församlingar och Scholar updragit. Til följe deraf visiterade
Han följande året fem ställen, af hvilka jag blott vil nämna
Utsjocki, som tros ligga 80 mil norr om Torneå. Dock,
M. H. det skulle blifva för vidlöftigt at följa vår HÖGSTRÖM
på alla de färder, dem vården af en anförtrodd Inspection
och en kringspridd hjord af Honom utkräfde. Än nödgades
denne Lappmarkens Apostel, under sommartiden, til fots
vandra 12 ja 15 mil, för att besöka en sjuk, döpa et barn eller
hålla en predikan i en riskoja. Vid dessa fjällresor, där solen,
mera med sin sänkning än verkeliga nedergång, bebådade
nattens ankomst och påminte vår Vandringsman at taga sit
nattläger, blef ofta Renmossan Hans bädd och klippan Hans
hufvudgärd. Än åter om vintren, nödgades Han, fastsnörd
i Akjan, öfverlemna sit lif åt Renens pålitelighet, ofta, under
snöfall, som gjorde en tvärhands utsigt omöjelig; ofta under
1 Deraf kalla Lapparna än i dag en plats: Mässeheden.
15 — 24247. H. Wijkmark: Ur Samuel ödmanns skrifter och brev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
