- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
242

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda uppsatser - Åminnelse-tal öfver teologiæ doctorn, prosten Pehr Osbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna ofanteliga slagghög, detta förödelsens hemvist, der
Naturen liksom med flit afklädt all sin förmåga att gläda,
men samlat all sin styrka att förskräcka, har dock, genom
Skaparens milda anordning, blifvit en välgörande tillflykt
för Ostindiske sjöfarare. På dess rysliga kust måste
Sköldpaddan gifva seglaren en helsosam näring, smakens
förnöjelse och skörbjuggens lindring. Den outtröttelige OSBECK
lät sig icke afhålla, hvarken af solens brännande strålar
eller snäcksandens mödosamma hinder, att uppstiga på öns
Pico, hvilkens högd han jämförde med Westergöthlands
Kinnekulle. Än trampande en ärtlik sand, der han för
hvart steg nedsönk till knä, än klättrande öfver Pimsstenar,
som i hast sönderskära den starkaste fotklädnad, uppnådde
han en spits, från hvilken ögat endast upptäckte taggiga
berghällar, strödde öfver ett omäteligt svedjeland. Utom
några glesa fläckar af fåbladig Portulaka, som gifva de till
denna ödsliga plats liksom landtförvista Getter en knapp
lifsbergning, fann han blott fyra växter. Hans möda var
dock icke alldeles obelönt. Denna hiskeliga ort synes hafva
från djupet upprest sin hjessa, för att bereda Oceanens
simmande foglar en bestämd fristad. Pelekaner, Fregater,
Tropikfoglar, Pingviner, Bubier bebo dessa svartbrända
ruiner. De hafva icke lärt känna menniskans allt förödande
anslag. De veta icke att undvika den fot, som nalkas, icke
den hand, som griper. Att vi bestämdt känne dessa hafvets
plundrare, är OSBECKS förtjenst.

Honom återstod nu blott att undersöka den förunderliga
Grässjön, denna ofanteliga hafsäng, som försatte Amerikas
förste Upptäckare i bestörtning och ännu behåller
Naturforskaren i en oafgjord tvekan. OSBECK gaf oss ett före
honom okändt ljus om dessa flytande hylsor, som växa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free