- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Andra bandet /
10

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

födan, utan Modren skulle gå före; men dess trogna Mor
blef en gång bortskuten, så att vår harunge nödgades se sig
om, men befant sig okunnig, och blef omsider ett rof åt
närmaste Jägare.

Det går så till, tänkte jag, med dem som aldrig bjuda till
att gjöra sjelfve. En yngling som står under andras
undervisning försöker ofta om han ej sjelf kunde hjelpa sig fram.
Man förväntar ej fullkomligheter af begynnare. Nog
fullkomligt då man budit till. Man måste säga a innan man
kommer till b.

Jag är som hon vet upfödd hos min Morfar. Ett
alfvar-samt Prästhus, der icke just Carbasen ständigt låg på bordet,
men var dock ej längre borta än att han på behörig tid kunde
vara tillhands. Jag blef drifven att läsa, skrifva, spela, och
mera; men ensamen var jag utan någon medtäflare så att
jag ej så just skyndade på. Mina yngre syskon började nästan
öfverträffa mig. De kunde läsa rent då jag måste ha en som
sade före hvart ord då jag skulle läsa. De skref mig till,
men min Präceptor skulle altid hålla i min penne då jag
skulle svara: Jag blygdes omsider. Jag tänkte: jag skal]
skrifva så godt jag kan. Jag snålade till vägs, det blef som
det blef. I stället för syskon tror jag nog jag skref sy skon
just som de skulle varit skomakare, och huru jag präntade
om gåsar och flikår, så blef det omsider bättre och bättre.

Öfverst på vår kropp sitter en knapp. Innuti den knappen
är många gångar och kamrar. Uti innersta kammaren sitter
en liten fogel som folk kalla eftertanka. Denna fogel är ofta
sömnig, men väckes af en liten piga som folket kalla
till-tagsenhet, och säger oss så mycket som vi aldrig förmodat,
att man ständigt bör hafva denna kyrkoväkterskan tillstädes.

Det är sant att denna fogel är trög, men man måste väcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free