- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Andra bandet /
16

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brev till: - Hedvig Myrin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man sig anledning att bry mitt hufwud med att söka hänne
både likt och olikt. Jag fick då förnimma, huru swårt det
är att wara okunnog i smått, än mera i stort.

Jag kunde nu beskrifwa min hemresa, och förtälja så stora
märkwärdigheter att de knapt kunde wara trolika; men jag
mins mig hafwa läst det man aldrig bör gjöra stort wäsende
af en liten sak, derföre får jag endast berätta att jag
half-frusen och gjenommalad kom fram Julafton, kl. 2 och 1/„
efter julgröten.

Så går det min lilla Hedda när man dröjer och gjör sent
ifrån sig sina sysslor, man tappar altid derwid; man förlorar
derwid både namn och gagn. Hon torde weta att wid
herregårdar hänger merändels en liten klåcka, som man brukar
att sammanringa tjenstefolket till måltids; en gammal gubbe
gjorde arbete wid samma gård, han fick wel höra att de ringde,
men han mente: det griper ingen hast, han slog eld på sin
pipa, och fjaskade så smått hemåt, men när han kom hem,
fick han förnimma att hwad maten angick så war det redan
slut på texten, och knapt hade han satt sig ned, förrän
klåc-kan ringde till arbete, och han drefs ut till sina sysslor; men
jag försäkrar att andra dagen war gubben snar på hemwägen
när klåckan hördes. En hedninge berättar oss efwen en
fabel om en oxe som gick till sin betesäng så långsamt och
latt att han aldrig hinde fram; ja lät honom gå mente jag,
jag wil aldrig likna honom, utan råda alla mina bekanta att
wara snälla.

Jag fägnar mig hjerteligen öfwer hennes wälstånd samt
att hon finnes nögd att wara borta; ty såsom hon äger både
den omsorg och handledning som någonsin hemma, så
winner hon altid derwid den lilla hedren att wara berest,
att hafwa försökt werlden något litet, och efwen det namnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/2/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free